Efter en fin frukost på hotel Residence i Bremen körde vi hemåt, mot Sverige! Den tidiga morgonen bjöd på mulet väder och lite regnstänk. Efter Hamburg började köerna:-/ De där köerna som vi hört talas om men sluppit under i stort sett hela resan (förutom olyckan utanför Falkenberg, då).
Vi tog en kort paus eftersom undertecknad behövde gå på toaletten. Vi stannade på en parkeringsplats med toaletter, inget mer. Inget roligt ställe. Långa köer och ett väldigt stressigt pipande när toaletten blev ledig, innan nästa person hann in och låsa om sig. Detta var tydligen en varningssignal för att den automatiska städningen snart skulle sätta igång. Gissar att man inte vill vara där inne då :-(
Mot all förmodan hade de faktiskt toapapper.
När vi swischat förbi Danska gränsen, där en tulltjänstekvinna stod och viftade förbi oss, stannade vi vid första bästa matställe (Info Teria) för att äta lunch. Skulle vi inte gjort! De tar betalt för toalettbesöken och maten är verkligen enklaste gatuköksmat.
Vi for vidare. När vi kom längre in i Danmark dök solen upp och det blev varmt! Ungefär i samma veva inträffade en trafikolycka. Den här gången var vi nog ganska nära eftersom vi blev omkörda av räddningsledarbilen, en stund senare for det även förbi brandbilar, men ingen ambulans vad jag kan minnas!? Vi stod där, i värmen ett bra tag, folk hann ut ur sina bilar, några vågade tom uträtta sina behov bakom buskarna. Till slut kunde vi starta motorn och köra vidare och då! Brötade bilen värre än någonsin:-( När vi kommit över på Fyn och började närma oss Odense, vågade vi inte köra längre.
Vi körde av motorvägen, in i vägkanten, i skuggan och ringde på hjälp. Det tog sin lilla tid. Vi hann att köra in på en rastplats några hundra meter bort för att fortsätta att vänta och ringa nästa hjälp-instans. Efter cirka en och en halv timme kom det en bärgare, som lyckats hitta oss, trots att vi flyttat på oss och samtidigt som Maken talade med hjälpare nummer 2. Killen i bärgaren, som föredrog att tala engelska, kollade däcken, hissade upp bilen och använde ficklampa. Seriöst! Han konstaterade det vi redan visste. Att det var bromsbeläggen och bromsskivorna på båda framdäcken som var utslitna. (Detta indikerades på instrumentpanelen redan i början av resan, när vi precis kört in i Tyskland. Men vi tyckte att det hade gått bra.)
Maken var dock skeptisk till att det var anledningen till att vi hörde ett sådant högt ljud i bilen.
Killen i bärgaren konstaterade att vi kunde fortsätta att köra trots allt. När vi skulle betala honom hade han problem med nätuppkopplingen på kortläsaren. Efter att ha rådgjort med sin chef beslutades det att vi slapp att betala:-)
Vi körde vidare i maklig takt, 80-90 km/timma. Snabbare gick inte, då hade vi fått en permanent hörselskada:-( Fördelen var att bilen drog mindre bränsle! Innan vi kom fram till Öresundsbron svängde vi in på en större mack och försedde oss med diverse mat som intogs i bilen under färd, för att vi skulle komma fram till vårt natthärbärge.... Vid halv nio-tiden rullade vi nämligen in till våra kompisar i Södra Sandby. De hade förbarmat sig över oss och gav oss välbehövlig sovplats över natten innan vi fortsatte sista biten hem med hörselskydd, av olika slag.
Det var extremt skönt att komma hem. Ingen traditionell "efter-semester-ångest" den här gången:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar