bila i Europa sommaren 2018: första dagen

Söndagen den 8 juli var det premiär, för alla i familjen, att resa i Europa med bil. Vi var så förväntansfulla! Målet med resan var Normandie och nyckelplatserna för Dagen D, 6 juni 1944.
Vi laddade inför besöken genom att lyssna på en ljudbok i bilen: Cornelius Ryans digra praktverk: den längsta dagen.
Vi hade bokat rum för tre nätter på Pierre et Vacances la Residence du Golf  i Deauville, en dryg timmes bilresa från Omaha Beach Memorial Museum (Saint Laurent-Sur-Mer) Amerikanska krigskyrkogården i Normandie (Colleville-Sur-Mer.) Over Lord Museum (Colville-Sur-Mer) och Pointe du Hoc (Cricqueville-en-Bessin).
Men vi tänkte också titta oss omkring på vägen dit och hem. Tanken var att blåsa ned på två dagar och ta lite mer tid på oss på vägen hem. Mer om det längre fram.

Vi startade klockan 8.00 på söndag morgon. Planen var att hoppa över allt vad färjor heter. Det är skönt att slippa passa tider när det är semester.
Vi valde istället att ta broarna; Öresundsbron, Lilla Bältbron och Stora Bältbron. Nu, i efterhand, känns det som helt rätt beslut. Bro-överfarterna var fantastiska, blå himmel, blått hav och små, små vita, segelbåtar långt nedanför oss. Kändes som om vi svävade omkring bland molnen. Vi räknade med att hinna avverka den första bron innan det var dags för lunch.

Morgonen vi startade vår resa sken solen. Det blev en fin, men varm, dag i bilen.
När vi började närma oss Falkenberg blev det tvärstopp.
- Va! Köer i Sverige!? Att det skulle bli köer i Tyskland, Holland mm hade vi räknat med, men hemma i Sverige? Vi stod stilla tillräckligt länge för att folk skulle börja gå ut ur sina bilar och börja spana i fjärran.
Till slut började trafiken rulla på och vi förstod att det var en olycka som orsakat stoppet. Mina tankar går till de drabbade.
Färden rullade på och till slut nådde vi dagens första stopp, lunchstoppet på dansk mark, strax utanför Köge. Rastplatsen vi stannade till vid heter Karlslunde. Hade vi inte haft matsäck med oss hade vi ätit på vägkrogen som heter Monarch, som finns på 14 olika platser i Danmark.
Här var det lika torrt som i Sverige om inte ännu värre. Vi var inte ensamma på vägarna, men vi hittade ett bord utomhus där vi kunde inta vår medhavda, digra matsäck; pannkakor, köttbullsmackor, ris-i-frutti, yoghurt, bullar och kakor, måltidsdryck och kaffe. Här kunde man även använda toaletterna, utan att betala. Inget man kan ta för givet, tyvärr, när man bilar i Europa. Mer om det senare.

Karlslunde rastplats, Köge, Danmark

Färden rullade på. Tur att det finns några broar som omväxling till det annars så platta odlingsmarkerna.
Framåt eftermiddag körde vi över gränsen till Tyskland. Att köra över gränserna har inte varit så dramatiskt under den här resan. Enda gången de frågat efter våra pass var i Frankrike, på vårt hotell.

Väl på Tysk mark var det dags för intag av energi och toalett-besök. Vi stannade till vid ett Raststätte i Alt Duvenstedt (enkla serveringar med ok toaletter.)
 Jag hade packat ned en toa-rulle (hade hört en del hårresande historier om rastplatser i Europa. Historier som hade några år på nacken insåg jag när vi nu själva reste omkring.
Toa-rullen blev kvar på hotellet i Frankrike. Kändes onödigt att släpa på den.)

Raststätte Huettener, Alt Duvenstedt,Tyskland

Färden fortsatte genom Tyskland och vi började nu kalkylera kring när och var vi skulle äta middag, men även var vi skulle sova. Det hade varit skönt att få de flesta kör-timmarna bakom oss.
Middags-stoppet blev på MacDonalds på ett Autohof, i Gyhum. (Autohof är en sorts rastplats som innehåller det mesta, tyvärr även spel-hålor och erotisk underhållning:-(

Nu hade vi även bokat vår första hotell-övernattning. Den blev på Hotel Bürgerbräu i Osnabrück. Eftersom vi anlände först klockan halv nio hade personalen redan hunnit gå hem. Men, precis när vi skulle ringa kvälls-numret fick vi instruktion av några andra gäster hur vi skulle komma åt våra nycklar i nyckelskåpet. Nycklar, ja. Vi fick två rum istället för ett familjerum. Det är sådant man får räkna med när man bokar i sista minuten. Men det gick alldeles utmärkt. Vi tog ett barn var och gick mellan våningarna med tandkrämskladdiga tandborstar:-)
Det enda vi saknade den här kvällen var lösenordet till hotellets WiFi:-/ Somliga av oss är närmast beroende av att komma ut på nätet;-)
Det var en sak till jag saknade: en bäddmadrass i dubbelsängen. Jag kände resårerna alltför tydligt genom underlakanet. Men, efter en hel dag i bilen gick förvånansvärt bra att somna.
Hotellfönstren var utrustade med bra solskydd och vädringsluckor. Vi sov med öppna luckor hela natten, skönt!

Hotel Bürgerbräu, Osnabrück, Tyskland

Frukosten serverades på första våningen. Den smakade alldeles utmärkt! Väldigt mysigt frukostrum med ting från 90-talet såsom trätulpaner och andra musée-föremål;-) Det enda jag saknade var svensk, naturell yoghurt;-)
När vi checkade ut insåg jag att alla tyskar inte talar engelska, inte ens de som är jämnåriga med oss 70-talister!? Men, det gick alldeles utmärkt att förstå varandra ändå. Jag talade engelska/svenska och hotell-ägaren? talade tyska:-)