Vi hade funderingar på att stanna till i Dunkerque för att besöka platsen för de allierades långsamma reträtt hösten 1940. Men, vi var tveksamma om det skulle vara värt besväret. Därför beslutade vi oss för att köra direkt till Brügge istället. På så sätt skulle vi få några extra timmar till att upptäcka staden som finns upptagen på Unescos världsarvslista.
Det kändes som ett bra val i efterhand eftersom det fanns mycket fint att se i den här staden.
Vädret var ganska trist när vi körde längs med den franska kusten. Vi for bl a igenom Calais. Härifrån går färjan och tunneln "the chunnel" till England. Här har många flyktingar försökt att ta sig över kanalen på senare år. Något som vi sorgligt nog blev varse när vi fick syn på skyltar som varnade för fotgängare som försökte ta sig över motortrafikleden för att fly till Storbritannien. Jag fick en klump i magen när jag blev uppmärksammad på skillnaden på våra resor. Vår familj som for förbi i vår bil på semester och de stackars människorna som flyr för sina liv i hopp om att hitta en ny plats att leva på genom att springa över en vältrafikerad motorväg på väg till hamnen i Calais.
Lunch blev på en grill-restaurang i utkanten av Calais, strax efter en av avfarterna till motorvägen.
Vi kände oss lite som utbölingar, tror att vi var de enda utlänningarna. Personalen klarade engelskan hjälpligt. Var less på all pommes frites, beställde spagetti med röd pesto och skinka, typ.
När vi närmade oss Brügge hade vädret klarnat upp och humöret förändrades till det bättre, som tur var. GPS:en spelade oss ett spratt när vi skulle köra in i centrum till vårt hotell, som vi bokade tidigare under dagen. Efter att Maken ställt om GPS:en på rätt adress igen, hittade vi fram till hotellet. Då hade vi hunnit snurra runt på de allra minsta gatorna i turiststråken, men den här gången var det Makens tur att manövrera fram:-)
Vi hade problem att hitta någonstans att ställa bilen. När Maken framförde detta till hotellägaren fick han svaret:
- Not my problem!
Ok, så kan man ju också se på det:-/ Ingen vidare service-känsla. Vi fick även betala någon form av turistskatt och den ville han ha betalt i kontanter!? Mystiskt! Men, vi fick möjlighet att ta ut pengarna och betala senare. Vi använder knappt kontanter längre. Av samma man fick vi tipset att alltid ha lite kontanter på fickan.
-Sure, tänkte vi. Det finns väl ingen restaurang i dagens moderna Europa som inte tar kort. Så fel vi hade. Den åsikten kom att kosta oss en massa tid längre fram på kvällen, kan jag meddela.
Nåväl, killarna och jag packade in oss på hotell-rummet under tiden Maken körde iväg för att hitta en parkering. Det tog en liten stund, kom det att visa sig.
Rummet på hotellet låg längst upp, tredje våningen, ingen hiss, trånga, branta trappor. Väl uppe i rummet höll vi på att förgås av värmeslag då solen låg på vårt fönster. Var ingen idé att öppna det innan solen hade gått ned. Fin utsikt hade vi i alla fall, över hustaken. På natten stod fönstren vidöppna. Trots hotellets centrala läge var det väldigt lugnt på natten, som tur var.
Badrummet kändes instoppat i efterhand, där var det ännu sämre luft, fick nästan panikkänslor.
Annars var rummet utrustat med en rejäl dubbelsäng och två enkelsängar. Helt OK.
 |
| Utsikten från hotell-fönstret. |
Maken kom tillbaka till slut och vi promenerade in mot de centrala delarna. Tog.....ett par minuter:-) Suveränt läge får man säga.
Vi slog till på fika, det var en solig och fin eftermiddag. Maken och jag lyxade till det med apfelstrudel. Killarna valde glass.
Efter fikapausen hamnade vi på ett stort torg.
Där stod det hästar med vagnar. 500:- för en halvtimma. Mamman tog beslutet att satsa. Måste se till att killarna fick något att minnas av den här staden: "det var i Brügge vi åkte häst och vagn, det kommer ni väl ihåg?" :-)
Måste bara ta ut kontanter först;-)
Det blev en mysig tur genom den gamla staden. Fina hus och söta kanaler. En tur i maklig takt.
Plötsligt skulle hästarna få en paus med mat och vatten. Undertecknad insåg att hon hävt i sig en hel del kaffe till apfelstrudel. Inget annat att göra än att poppa in på en servering och fråga om toaletten.
- Visst, men det kostar. Ok, tillbaka till Maken som hade kontanter.
Kvinnan som körde häst och vagn försökte guida oss på knagglig engelska samtidigt som vi åkte över kullerstenar, gick så där. Det var inte så mycket som fastnade, tyvärr.
Lite shopping hann vi faktiskt med. Vi kikade in i en chokladbutik! Naturligtvis var vi tvungna att köpa med oss någonting. Drog till med tre långa chokladöverdragna marshmellowsstänger med olika smak för 10 Euro.
När vi kom tillbaka till det stora torget var det dags för middag. Vi hamnade till slut på samma lilla torg som vi hade fikat. Vi fick smaka på lokalt öl, men maten var ingen vidare. Jag åt typ "macaroni and cheese".
 |
| Lokalt öl serverat i karakteristiskt belgiskt ölglas:-) |
Sedan var det det där med betalning då. Började med bärbar kortläsare, fortsatte med kortläsare inne på restaurangen som inte funkade, försökte säkert fyra-fem gånger med två olika kort. Därefter fick Maken i sällskap av Äldst leta reda på en bankomat, igen. Han dröjde väldigt länge, så jag ringde honom. Han hade då provat med tre olika bankomater. Inte bra! Jag gick in och provade med mitt kort. Funkade inte. Till slut startade servitören om terminalen och då....funkade det äntligen!
Ni kan ju gissa hur det såg ut i bank-appen därefter. Alla försök till dragningar blev reserverade. Drygt 700 spänn x ca 8 försök reserverades. Dem gick inte att komma åt på en vecka efteråt. Detta fick jag bittert erfara när vi väl var hemma och jag försökte handla på Kappahl:-(
Blev ett par samtal till banken som kunde hjälpa oss, i viss mån:-/
Åker ni till Belgien? Ta ut kontanter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar