bila i Europa sommaren 2018 bil-problem

Efter en fin frukost på hotel Residence i Bremen körde vi hemåt, mot Sverige! Den tidiga morgonen bjöd på mulet väder och lite regnstänk. Efter Hamburg började köerna:-/ De där köerna som vi hört talas om men sluppit under i stort sett hela resan (förutom olyckan utanför Falkenberg, då).

Vi tog en kort paus eftersom undertecknad behövde gå på toaletten. Vi stannade på en parkeringsplats med toaletter, inget mer. Inget roligt ställe. Långa köer och ett väldigt stressigt pipande när toaletten blev ledig, innan nästa person hann in och låsa om sig. Detta var tydligen en varningssignal för att den automatiska städningen snart skulle sätta igång. Gissar att man inte vill vara där inne då :-(
Mot all förmodan hade de faktiskt toapapper.

När vi swischat förbi Danska gränsen, där en tulltjänstekvinna stod och viftade förbi oss, stannade vi vid första bästa matställe (Info Teria) för att äta lunch. Skulle vi inte gjort! De tar betalt för toalettbesöken och maten är verkligen enklaste gatuköksmat.

Vi for vidare. När vi kom längre in i Danmark dök solen upp och det blev varmt! Ungefär i samma veva inträffade en trafikolycka. Den här gången var vi nog ganska nära eftersom vi blev omkörda av räddningsledarbilen, en stund senare for det även förbi brandbilar, men ingen ambulans vad jag kan minnas!? Vi stod där, i värmen ett bra tag, folk hann ut ur sina bilar, några vågade tom uträtta sina behov bakom buskarna. Till slut kunde vi starta motorn och köra vidare och då! Brötade bilen värre än någonsin:-( När vi kommit över på Fyn och började närma oss Odense, vågade vi inte köra längre.

Vi körde av motorvägen, in i vägkanten, i skuggan och ringde på hjälp. Det tog sin lilla tid. Vi hann att köra in på en rastplats några hundra meter bort för att fortsätta att vänta och ringa nästa hjälp-instans. Efter cirka en och en halv timme kom det en bärgare, som lyckats hitta oss, trots att vi flyttat på oss och samtidigt som Maken talade med hjälpare nummer 2. Killen i bärgaren, som föredrog att tala engelska, kollade däcken, hissade upp bilen och använde ficklampa. Seriöst! Han konstaterade det vi redan visste. Att det var bromsbeläggen och bromsskivorna på båda framdäcken som var utslitna. (Detta indikerades på instrumentpanelen redan i början av resan, när vi precis kört in i Tyskland. Men vi tyckte att det hade gått bra.)
Maken var dock skeptisk till att det var anledningen till att vi hörde ett sådant högt ljud i bilen.
Killen i bärgaren konstaterade att vi kunde fortsätta att köra trots allt. När vi skulle betala honom hade han problem med nätuppkopplingen på kortläsaren. Efter att ha rådgjort med sin chef beslutades det att vi slapp att betala:-)

Vi körde vidare i maklig takt, 80-90 km/timma. Snabbare gick inte, då hade vi fått en permanent hörselskada:-( Fördelen var att bilen drog mindre bränsle! Innan vi kom fram till Öresundsbron svängde vi in på en större mack och försedde oss med diverse mat som intogs i bilen under färd, för att vi skulle komma fram till vårt natthärbärge.... Vid halv nio-tiden rullade vi nämligen in till våra kompisar i Södra Sandby. De hade förbarmat sig över oss och gav oss välbehövlig sovplats över natten innan vi fortsatte sista biten hem med hörselskydd, av olika slag.

Det var extremt skönt att komma hem. Ingen traditionell "efter-semester-ångest" den här gången:-)

bila i Europa sommaren 2018 Arnhem och Bremen

På den sjätte dagen började resan hemåt, på riktigt. Efter en god frukost på Hotell Cavalier tog vi sikte på Bremen, med ett längre lunch-uppehåll i Arnhem, Nederländerna. I Arnhem finns nämligen ett fint museum som bl a visar hur motståndsmännen och -kvinnorna;-) kämpade mot Tyska ockupationsmakten, med bistånd från de allierade. Även här har man byggt upp tidstrogna miljöer med dockor i tidsenlig klädsel i autentisk miljö och ljud, soldater som ropar kommandon med briserande bomber i bakgrunden. Vi var lite fundersamma hur Yngst skulle klara detta med tanke på att han är väldigt ljudkänslig. Men det var aldrig någon fara, han rycktes med och sprang runt och lekte soldat....
Resan från Brüggge till Arnhem tog även den nästan tre timmar. När vi kom fram till museet bestämde vi oss därför att börja med lunch. Det finns en mycket trevlig restaurang ett stenkast från museet som är inhyst i en gammal herrgård; Hartenstein. Det var nämligen här, i dess källare som motståndsrörelsen möttes och smidde planer under kriget.

Mitt intryck av Nederländerna är mycket positivt. Allt känns väldigt fräscht och välskött. Så även den här staden; Arnhem. Påminde lite om amerikanska villakvarter med mycket och höga träd längs med gatorna med stora och fina hus. En del byggnader såg ut som mini-versioner av Vita Huset, vita stenkolosser med vackra pilastrar vid entrén.

På restaurangens meny var det många olika sorters matiga, smörgåsar, men jag valde en asiatisk kyckling-rätt med ris till. Vi satt utomhus i det vackra och soliga vädret, men i skuggan av de stora träden.

Efter att vi, i vanlig ordning, forsat igenom museet, tre av fyra lider brist på uthållighet. passade vi på att fika på museets café innan vi for vidare. Även caféet var mycket trevligt och vi tog med oss vårt fika till uteplatsen utanför herrgården. I närheten av uteplatsen såg vi en familj med hjortar? i ett angränsande hägn. De hade små, små kid som ängsligt promenerade runt sina föräldrar. Så söta, kan inte ha varit många dagar gamla.

På uteplatsen var det mycket varmt, fick bli snabbfika, besök på toaletten och sedan vidare till Bremen.

Det var när vi startade bilen och vi skulle ge oss iväg som vi för första gången hörde ljudet!

- Oh, no! Är det ljuddämparen? frågade jag oroligt.

- Det är ingen fara, försäkrade Maken. 

Eller hur;-) Sista delen av vår resa, som gick från Skåne, satt vi med hörselskydd allihop. Men, mer om det längre fram...

Efter ytterligare tre timmar anlände vi till Bremen. Vi hade bokat familjerum, trodde vi, på ett hotell med gångavstånd till "gamla stan" Altstadt. När vi kom fram och skulle checka in berättade receptionisten att hon bara såg en bokning för två. Men som tur var hade hon en lägenhet ledig, som vi kunde ta. Den var ganska dyr. Men det var den värd! Sista natten, trodde vi;-) 

Lägenheten (Afrika lodge:-) var jättefräsch och bestod av sovrum, vardagsrum och kök och ett rejält badrum. Parkering på innergården för 10 Euro. Det kändes helt ok. Tryggt och bra:-) 

Hotellet ligger i ett lugnt kvarter, men med järnvägsspåren precis utanför. Vi bodde på tredje våningen, det var rätt varmt, vi hade ett fönster öppet ut mot den lugna gatan, men stördes inte nämnvärt av tågtrafiken. Det fanns öronproppar i badrummet, men dem behövde vi aldrig använda. 

Efter att vi gjort oss hemmastadda promenerade vi ned till Altstadt för att få i oss en sen middag.

För att ta sig ned till den gamla stadskärnan var man tvungen att gå igenom en mindre trevlig del av staden. Kändes slitet. Själva stationsbyggnaden var väldigt stor och pampig, men man fick ta sig över en större trafikerad led och vidare över ett vattendrag innan man kom in i ett trevligare område. 

På vägen hem gick vi genom en park, längs med vatten. Parken kändes inte heller riktigt säker:-/  Men klockan var inte så mycket som tur var och det passerade spårvagnar och folk på cykel i en strid ström.

Middag intog vi till slut på en restaurang på Marktplatz. Ungefär samma standard på maten som i Brügge. Fick intrycket att ölen var det viktigaste, medan maten var utfyllnad. Vi satt utomhus och mitt på torget stod en man och spelade kända gamla slagdängor på synt. När föreställningen var över gick han runt och samlade in pengar. Vi gav bort vårt sista skrammel, för det behövde vi ju inte mer. 

Eller hur;-) Inte visste vi att de skulle ta betalt för att låna ut toaletterna på ett sunkigt rastställe i Danmark dagen därpå:-/

Utsikt från vårt bord, med solparasollerna i fokus;-)

Vi tog en liten tur i området efter maten och hittade de här små vännerna;-)

Och efter ytterligare några 100 meter hittade vi en stadsodling!

bila i Europa sommaren 2018 Brügge, Belgien

Så blev det torsdag och dags att köra norrut, hemåt. När polletten trillat ned ville somliga hem så fort som möjligt;-) Men mamma drog i handbromsen så mycket det gick.
Vi hade funderingar på att stanna till i Dunkerque för att besöka platsen för de allierades långsamma reträtt hösten 1940. Men, vi var tveksamma om det skulle vara värt besväret. Därför beslutade vi oss för att köra direkt till Brügge istället. På så sätt skulle vi få några extra timmar till att upptäcka staden som finns upptagen på Unescos världsarvslista.
Det kändes som ett bra val i efterhand eftersom det fanns mycket fint att se i den här staden.
Vädret var ganska trist när vi körde längs med den franska kusten. Vi for bl a igenom Calais. Härifrån går färjan och tunneln "the chunnel" till England. Här har många flyktingar försökt att ta sig över kanalen på senare år. Något som vi sorgligt nog blev varse när vi fick syn på skyltar som varnade för fotgängare som försökte ta sig över motortrafikleden för att fly till Storbritannien. Jag fick en klump i magen när jag blev uppmärksammad på skillnaden på våra resor. Vår familj som for förbi i vår bil på semester och de stackars människorna som flyr för sina liv i hopp om att hitta en ny plats att leva på genom att springa över en vältrafikerad motorväg på väg till hamnen i Calais.

Lunch blev på en grill-restaurang i utkanten av Calais, strax efter en av avfarterna till motorvägen.
Vi kände oss lite som utbölingar, tror att vi var de enda utlänningarna. Personalen klarade engelskan hjälpligt. Var less på all pommes frites, beställde spagetti med röd pesto och skinka, typ.

När vi närmade oss Brügge hade vädret klarnat upp och humöret förändrades till det bättre, som tur var. GPS:en spelade oss ett spratt när vi skulle köra in i centrum till vårt hotell, som vi bokade tidigare under dagen. Efter att Maken ställt om GPS:en på rätt adress igen, hittade vi fram till hotellet. Då hade vi hunnit snurra runt på de allra minsta gatorna i turiststråken, men den här gången var det Makens tur att manövrera fram:-)
Vi hade problem att hitta någonstans att ställa bilen. När Maken framförde detta till hotellägaren fick han svaret:
- Not my problem!
Ok, så kan man ju också se på det:-/ Ingen vidare service-känsla. Vi fick även betala någon form av turistskatt och den ville han ha betalt i kontanter!? Mystiskt! Men, vi fick möjlighet att ta ut pengarna och betala senare. Vi använder knappt kontanter längre. Av samma man fick vi tipset att alltid ha lite kontanter på fickan.
-Sure, tänkte vi. Det finns väl ingen restaurang i dagens moderna Europa som inte tar kort. Så fel vi hade. Den åsikten kom att kosta oss en massa tid längre fram på kvällen, kan jag meddela.

Nåväl, killarna och jag packade in oss på hotell-rummet under tiden Maken körde iväg för att hitta en parkering. Det tog en liten stund, kom det att visa sig.

Rummet på hotellet låg längst upp, tredje våningen, ingen hiss, trånga, branta trappor. Väl uppe i rummet höll vi på att förgås av värmeslag då solen låg på vårt fönster. Var ingen idé att öppna det innan solen hade gått ned. Fin utsikt hade vi i alla fall, över hustaken. På natten stod fönstren vidöppna. Trots hotellets centrala läge var det väldigt lugnt på natten, som tur var.
Badrummet kändes instoppat i efterhand, där var det ännu sämre luft, fick nästan panikkänslor.
Annars var rummet utrustat med en rejäl dubbelsäng och två enkelsängar. Helt OK.

Utsikten från hotell-fönstret.

Frukosten var helt ok. Frukostrummet måste varit nytt/nyrenoverat. Väldigt fräscht och med stora rutor med utsikt mot teatern som låg mittemot.
Maken kom tillbaka till slut och vi promenerade in mot de centrala delarna. Tog.....ett par minuter:-) Suveränt läge får man säga.
Vi slog till på fika, det var en solig och fin eftermiddag. Maken och jag lyxade till det med apfelstrudel. Killarna valde glass.

Efter fikapausen hamnade vi på ett stort torg.

Där stod det hästar med vagnar. 500:- för en halvtimma. Mamman tog beslutet att satsa. Måste se till att killarna fick något att minnas av den här staden: "det var i Brügge vi åkte häst och vagn, det kommer ni väl ihåg?" :-)

Måste bara ta ut kontanter först;-) 

Det blev en mysig tur genom den gamla staden. Fina hus och söta kanaler. En tur i maklig takt.

Plötsligt skulle hästarna få en paus med mat och vatten. Undertecknad insåg att hon hävt i sig en hel del kaffe till apfelstrudel. Inget annat att göra än att poppa in på en servering och fråga om toaletten.
- Visst, men det kostar. Ok, tillbaka till Maken som hade kontanter.

Kvinnan som körde häst och vagn försökte guida oss på knagglig engelska samtidigt som vi åkte över kullerstenar, gick så där. Det var inte så mycket som fastnade, tyvärr.
Lite shopping hann vi faktiskt med. Vi kikade in i en chokladbutik! Naturligtvis var vi tvungna att köpa med oss någonting. Drog till med tre långa chokladöverdragna marshmellowsstänger med olika smak för 10 Euro.
När vi kom tillbaka till det stora torget var det dags för middag. Vi hamnade till slut på samma lilla torg som vi hade fikat. Vi fick smaka på lokalt öl, men maten var ingen vidare. Jag åt typ "macaroni and cheese".

Lokalt öl serverat i karakteristiskt belgiskt ölglas:-)

Sedan var det det där med betalning då. Började med bärbar kortläsare, fortsatte med kortläsare inne på restaurangen som inte funkade, försökte säkert fyra-fem gånger med två olika kort. Därefter fick Maken i sällskap av Äldst leta reda på en bankomat, igen. Han dröjde väldigt länge, så jag ringde honom. Han hade då provat med tre olika bankomater. Inte bra! Jag gick in och provade med mitt kort. Funkade inte. Till slut startade servitören om terminalen och då....funkade det äntligen!
Ni kan ju gissa hur det såg ut i bank-appen därefter. Alla försök till dragningar blev reserverade. Drygt 700 spänn x ca 8 försök reserverades. Dem gick inte att komma åt på en vecka efteråt. Detta fick jag bittert erfara när vi väl var hemma och jag försökte handla på Kappahl:-(
Blev ett par samtal till banken som kunde hjälpa oss, i viss mån:-/

Åker ni till Belgien? Ta ut kontanter!

bila i Europa sommaren 2018 Honfleur och Deauville

Den fjärde dagen på vår resa, när vi hade ca halva resan bakom oss tänkte vi att vi skulle ta det lite lugnare och inte lägga så många timmar i bilen som de föregående dagarna.
Därför kikade vi på besöksmål på lite närmare avstånd till Deauville. Maken hittade den lilla, söta staden Honfleur, en halvtimmes bilresa från Deauville.
Det visade sig vara ett bra val. Sötare stad får man leta efter.
Tyvärr hade Maken drabbats av nackspärr och jag drog nit-lotten att köra. Eftersom det gick så bra att parkera i Bayeux dagen innan räknade vi med att inte skulle bli några problem att parkera i Honfleur. Så fel vi hade! Staden visade sig var välbesökt av turister. Vi fick känslan av att det kanske pågick någon festival eller liknande. Det vimlade av folk, vi såg karuseller, pariser-hjul och skyltar med texten"festival photo"?! Dessutom var vissa vägar avstängda vilket inte Google maps hade uppfattat. Efter mycket velande vågade vi oss till slut in på en parkering som var försedd med bom. Puh! Gick jättebra! När man körde in fick man en biljett och när man körde ut betalade man med sitt Visa-kort. Inte speciellt dyrt heller, om jag minns rätt;-)
Jag filmade i staden, men tyvärr hittar jag inte filmerna nu:-(

Staden kryllade av vackra blomster-arrangemang.

Vi åt lunch på ett hamburger-hak på en av de välbesökta gatorna, för barnens skull. Jag beställde en chévre-sallad som var över all förväntan. Supergod!

Alldeles för tidigt bad min familj om att få återvända till vårt hotell i Deauville och jag fick vika mig för majoritetsbeslutet. Hade kunnat vandra omkring mycket längre. Men, när vi kom tillbaka bestämde vi att man fick sysselsätta sig med vad man ville resten av eftermiddagen, vilket lede till att jag hamnade på en solsäng vid hotellets pool, mycket angenämt, Yngst spelade PS4, vilket Äldst släpat med sig, utan vår tillåtelse;-/ Äldst offrade sig och tittade på film, på mobilen och min stackars Maken vårdade sin ömma nacke genom att sova.

Mamma-semester vid poolen:-)

På kvällen blev det dags att fira av vistelsen i Deauville med middag på stan. Vi parkerade på en lugn villa-gata varifrån vi promenerade in i de centrala delarna i jakt på en lämplig restaurang. Till slut hamnade vi på ett torg där kvällssolen dröjt sig kvar. I skyn flög skrikande fiskmåsar och på gatan promenerade vilsna fiskmås-ungar;-)

Bröderna var relativt sams och vi fick en väldigt trevlig kväll. Sönerna försökte lära sin mamma olika moves, vilka resulterade i gapflabb med tår-sprut från den arma modern:-)

Deauville är en väldigt fin stad med, i mina ögon, väldigt o-fransk arkitektur?! Men, kanske typiskt Normandisk? har tyvärr inte fördjupat mig i ämnet....

bila i Europa sommaren 2018 tredje dagen

Då var det äntligen dags för Dagen D:-)

Eftersom vi kom tillbaka till hotellet ganska sent kvällen innan hann vi inte köpa frukost-mat, fick vi gå iväg och handla på morgonen. Det gick alldeles utmärkt, barnen överlever, skönt att ha stora barn.
På vägen till den lilla kvartersbutiken mötte vi en mamma med ett barn i vagn. Mamman hälsade på oss främmande människor. Trevligt! tyckte jag.
Butiksinnehavaren talade, naturligtvis bara franska och uppkopplingen var usel, men vi fick betalat våra varor till slut. Naturligtvis köpte vi en nybakt baguette.

Efter frukosten satte vi oss i bilen körde mot Saint-Laurent- Sur-Mer och Omaha Memorial Museum.
Vägen dit gick på små slingrande vägar i ett kuperat landskap. Mycket vackert! Påminde om engelska landsbygden, men även trakterna kring Båstad och Hallandsåsen. I alla trädgårdar och kring alla hus såg vi blommande hortensior i vackra färger.

Efter ca en timme kom vi fram och parkerade längs med vägrenen eftersom museets parkering var väldigt liten. Museet var också ganska litet, men innehöll många gripande beskrivningar av människors öden under Dagen D, den 6 juni 1944. Den dagen då de allierade kom via Engelska kanalen och gick in i det, av tyskarna, ockuperade Frankrike.
När vi tittat klart och shoppat loss i musée-butiken tog vi med vår lilla matsäck och gick ned på stranden där de allierade gått i land. En helt enormt stor strand.

När vi kände oss klara med stranden gick vi tillbaka till bilen och for vidare. Den här gången till den amerikanska krigskyrkogården.

Vita kors varthän ögat än såg.

Det var en storslagen plats med hänförande vacker utsikt över bukten. Kyrkogården var otroligt välskött. Kan tänka mig att känslan påminner om Vita Huset i Washington. Har aldrig varit där själv.

Efter kyrkogården var det dags för sen lunch. Vi hittade en servering som var belägen i ett litet lägenhetshotellområde. Vi åt stekt kyckling och pommes frites. Ständigt denna pommes. Ville inte titta år den när vi kom hem igen;-)

Efter lunchen fortsatte vi till ännu ett museum. Overlord Museum. Utställningarna handlade äen här om Dagen D, men det var fler scener uppbyggda med tidsenliga miljöer, dockor i tidsenlig klädsel och dito fordon. Lite lättare för otåliga barn (och mammor att ta till sig;-)

Sista utflykten i Dagen D:s anda gick till Pointe du Hoc. Det var nog ändå det mest begripliga besöksmålet. Här var det på riktigt! Bunkrarna som tyskarna tagit skydd i och kratrar efter de allierades bomber. Och en fantastisk utsikt över havet.

Utsikten från en av bunkrarna.

Här hade turistandet kunnat avslutas för den här dagen, men när vi ändå var i trakterna tog vi även en tur till Bayeux. I den här staden kan man få möjligheten att att se den medeltida textil som skildrar normandernas erövring av England 1066. Textilen är 68 meter lång och spänner över ett par rum. När vi väl anlände till den söta lilla staden Bayeux satte vi oss på ett café för att ta en fika innan vi skulle bestämma om vi skulle besöka museet. När vi fick reda på att museet skulle stänga om ca 30 minuter bestämde jag att Maken (som var mest angelägen) skulle springa bort till museet under tiden vi andra tre satt och pustade, med vår mobiler;-) under tiden. 

Storebror hann dock bli lite rastlös, så vi tog en liten tur i området tills Maken hade tittat sig mätt på det historiska konstverket.

Vad vi tog till fika?

Naturligtvis var Maken och jag i alla fall tvungna att slå till på en crêpes Suzette:-)

Måste ju prova crêpes Suzette när vi är i Frankrike.

Fick se Bayeux's katedral på avstånd i alla fall:-)

bila i Europa sommaren 2018 andra dagen

Mätta och belåtna efter frukosten på Hotel Bürgerbräu i Osnabrück for vi vidare. Den här dagen betade vi av fyra länder. Tyskland, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Nederländerna for vi igenom på rekordtid, under en timma. På den korta tiden fick jag trots allt en känsla av att städerna och vägarna var mer fräscha än t ex Tyskland!?  Trots den korta färden blev vi ändå tvungna att besöka en rastplats för att gå på  toaletten. De talade begriplig engelska och tog ingen avgift för toalett-besöket. Positivt!
Någon timma senare var det dags för lunch och vi befann oss plötsligt i Belgien. Landgränserna gör verkligen inget väsen av sig. Den enda skillnaden är språket på vägskyltarna.
Namnen på rastplatserna i Belgien och Frankrike börjar med: Aire de. När det blev dags för lunch stannade vi på ett sådant ställe (minns tyvärr inte namnet), men den låg i alla fall i Liége-trakten.
Det var en stor rastplats med stor, nästan överdimensionerad och fräsch matservering. Men även en bensinmack. Restaurangen låg över motorvägen och fönsterna vätte ut mot trafiken. Lite spännande faktiskt.

Maten var traditionell vägkrog, panerat och friterat. Salladen ingick inte i lunchen insåg vi försent, men däremot en efterrätt!? Något som Maken och jag ståndaktigt avstod ifrån den här dagen. Språkförbistringen var hög eftersom vår franska inte är tillräckligt bra.
Att gå på toaletten kostade pengar. Man fick ett kvitto som man kunde få rabatt för i restaurangen eller på macken, beroende på vilken toalett man använde. Man ska med andra ord börja med att gå på toaletten. Bökigt!
Nåväl, vi for vidare mot nästa land: Frankrike, som vi anlände till när det började bli dags för en energi-kick och toalett-besök. Nu var det dags att slå till på en glass för mamma:-)

Det var varmt och fuktigt!
Skönt med en läskande glass.

Nederländerna var lika platt som Tyskland, men när vi körde in i Belgien började det dyka upp och kullar och dalar. Och när vi körde in i Frankrike blev landskapet ännu mer kuperat. Mycket vackert! Och nere i dalarna dök det ofta upp....en betalstation. Att köra på de franska vägarna kostar pengar. Vi blev riktiga experter efter den här veckan på att sakta ned, välja rätt lucka, stoppa in kortet eller ta emot en biljett, som skulle betalas några mil längre bort.

När vi passerat Le Havre och började närma oss Deauville fick vi syn på något vi inte var förberedda på. Broarna som ledde över floden Seine. Pont de Normandie. Herrejösses! Öresundsbron, släng dig i väggen! De var kanske inte lika långa, men höga och branta!
-Oaw! ...och gissa vems tur det var att köra;-)

Framåt sex-tiden rullade vi äntligen in på vårt hotell som vi skulle sova på i tre nätter. Efter att ha kikat runt i lägenheten, som bl a innehöll två balkonger, en till allrummet och en till sovrummet var det dags att svida om och åka ned på stan och äta middag.

Sovrummet med egen balkong.

Vi valde att ta oss ned till strandpromenaden, Boulevard de la Mer, första kvällen. Det blev en dyr middag på Le Ciro's, men det fick det vara värt. Jag fick min bouillabaisse som är ett måste för mig om jag hamnar på en fransk restaurang;-)
Lite förvånade blev vi eftersom de flesta restauranger som låg vid strandpromenaden stängde ungefär vid samma tid som vi anlände, framåt halv åtta. Verkar som om fokus för dem är badande lunchgäster.

Lite kuriosa, vilket jag inte hade en tanke på att fota, var skyltarna med överkryssade män med bar överkropp:-) De var varken välkomna in på restaurangerna eller in i centrala stan! Lite snobbigt, kan tyckas. Men om man kikade på vilka bilar som stod parkerade på gatorna vid de flådiga villorna, kunde man ändå förstå vilken sorts stad vi hamnat i. (Bilarna? Svarta Porschar av SUV-modell).

Kvällen avslutades med strosade längs med strandpromenaden i kvällssolen. Livet är underbart:-)

bila i Europa sommaren 2018: första dagen

Söndagen den 8 juli var det premiär, för alla i familjen, att resa i Europa med bil. Vi var så förväntansfulla! Målet med resan var Normandie och nyckelplatserna för Dagen D, 6 juni 1944.
Vi laddade inför besöken genom att lyssna på en ljudbok i bilen: Cornelius Ryans digra praktverk: den längsta dagen.
Vi hade bokat rum för tre nätter på Pierre et Vacances la Residence du Golf  i Deauville, en dryg timmes bilresa från Omaha Beach Memorial Museum (Saint Laurent-Sur-Mer) Amerikanska krigskyrkogården i Normandie (Colleville-Sur-Mer.) Over Lord Museum (Colville-Sur-Mer) och Pointe du Hoc (Cricqueville-en-Bessin).
Men vi tänkte också titta oss omkring på vägen dit och hem. Tanken var att blåsa ned på två dagar och ta lite mer tid på oss på vägen hem. Mer om det längre fram.

Vi startade klockan 8.00 på söndag morgon. Planen var att hoppa över allt vad färjor heter. Det är skönt att slippa passa tider när det är semester.
Vi valde istället att ta broarna; Öresundsbron, Lilla Bältbron och Stora Bältbron. Nu, i efterhand, känns det som helt rätt beslut. Bro-överfarterna var fantastiska, blå himmel, blått hav och små, små vita, segelbåtar långt nedanför oss. Kändes som om vi svävade omkring bland molnen. Vi räknade med att hinna avverka den första bron innan det var dags för lunch.

Morgonen vi startade vår resa sken solen. Det blev en fin, men varm, dag i bilen.
När vi började närma oss Falkenberg blev det tvärstopp.
- Va! Köer i Sverige!? Att det skulle bli köer i Tyskland, Holland mm hade vi räknat med, men hemma i Sverige? Vi stod stilla tillräckligt länge för att folk skulle börja gå ut ur sina bilar och börja spana i fjärran.
Till slut började trafiken rulla på och vi förstod att det var en olycka som orsakat stoppet. Mina tankar går till de drabbade.
Färden rullade på och till slut nådde vi dagens första stopp, lunchstoppet på dansk mark, strax utanför Köge. Rastplatsen vi stannade till vid heter Karlslunde. Hade vi inte haft matsäck med oss hade vi ätit på vägkrogen som heter Monarch, som finns på 14 olika platser i Danmark.
Här var det lika torrt som i Sverige om inte ännu värre. Vi var inte ensamma på vägarna, men vi hittade ett bord utomhus där vi kunde inta vår medhavda, digra matsäck; pannkakor, köttbullsmackor, ris-i-frutti, yoghurt, bullar och kakor, måltidsdryck och kaffe. Här kunde man även använda toaletterna, utan att betala. Inget man kan ta för givet, tyvärr, när man bilar i Europa. Mer om det senare.

Karlslunde rastplats, Köge, Danmark

Färden rullade på. Tur att det finns några broar som omväxling till det annars så platta odlingsmarkerna.
Framåt eftermiddag körde vi över gränsen till Tyskland. Att köra över gränserna har inte varit så dramatiskt under den här resan. Enda gången de frågat efter våra pass var i Frankrike, på vårt hotell.

Väl på Tysk mark var det dags för intag av energi och toalett-besök. Vi stannade till vid ett Raststätte i Alt Duvenstedt (enkla serveringar med ok toaletter.)
 Jag hade packat ned en toa-rulle (hade hört en del hårresande historier om rastplatser i Europa. Historier som hade några år på nacken insåg jag när vi nu själva reste omkring.
Toa-rullen blev kvar på hotellet i Frankrike. Kändes onödigt att släpa på den.)

Raststätte Huettener, Alt Duvenstedt,Tyskland

Färden fortsatte genom Tyskland och vi började nu kalkylera kring när och var vi skulle äta middag, men även var vi skulle sova. Det hade varit skönt att få de flesta kör-timmarna bakom oss.
Middags-stoppet blev på MacDonalds på ett Autohof, i Gyhum. (Autohof är en sorts rastplats som innehåller det mesta, tyvärr även spel-hålor och erotisk underhållning:-(

Nu hade vi även bokat vår första hotell-övernattning. Den blev på Hotel Bürgerbräu i Osnabrück. Eftersom vi anlände först klockan halv nio hade personalen redan hunnit gå hem. Men, precis när vi skulle ringa kvälls-numret fick vi instruktion av några andra gäster hur vi skulle komma åt våra nycklar i nyckelskåpet. Nycklar, ja. Vi fick två rum istället för ett familjerum. Det är sådant man får räkna med när man bokar i sista minuten. Men det gick alldeles utmärkt. Vi tog ett barn var och gick mellan våningarna med tandkrämskladdiga tandborstar:-)
Det enda vi saknade den här kvällen var lösenordet till hotellets WiFi:-/ Somliga av oss är närmast beroende av att komma ut på nätet;-)
Det var en sak till jag saknade: en bäddmadrass i dubbelsängen. Jag kände resårerna alltför tydligt genom underlakanet. Men, efter en hel dag i bilen gick förvånansvärt bra att somna.
Hotellfönstren var utrustade med bra solskydd och vädringsluckor. Vi sov med öppna luckor hela natten, skönt!

Hotel Bürgerbräu, Osnabrück, Tyskland

Frukosten serverades på första våningen. Den smakade alldeles utmärkt! Väldigt mysigt frukostrum med ting från 90-talet såsom trätulpaner och andra musée-föremål;-) Det enda jag saknade var svensk, naturell yoghurt;-)
När vi checkade ut insåg jag att alla tyskar inte talar engelska, inte ens de som är jämnåriga med oss 70-talister!? Men, det gick alldeles utmärkt att förstå varandra ändå. Jag talade engelska/svenska och hotell-ägaren? talade tyska:-)

försommar-kalas

Nu när vi passerat midsommar kan jag äntligen pusta ut. Det var med nöd och näppe jag kunde njuta av midsommarhelgen. Veckan inleddes nämligen med allehanda småkrämpor, alla tecken på stress, vilket jag naturligtvis inte ville erkänna för mig själv. På tisdagen t ex led jag av svår magkatarr, men vi hade ju planerat att åka in till Volvo Ocean Race, så det var bara att bita ihop. Så dum man kan vara mot sig själv ändå.

Kalas-säsongen inleddes i vanlig ordning den första maj, då Yngst fyller. Det är nu 11 år sedan vattnet gick. Vi hade åkt till Aludden i Lerum för att titta på Valborgsmässobålet. Jag klev upp för en stenmur, vilket fick till följd att vi fick åka hem och ringa barnvakterna; mina föräldrar. Det var en fin kväll. När vi någon timme senare for in till Östra Sjukhuset såg jag båtar som låg och guppade på Aspen. Det här kommer att gå bra, minns jag att jag tänkte.

Årets första maj-kalas gick inte till historien som den varmaste. Det var  faktiskt en ganska sval dag. (Inte visste vi att högsommarvärmen skulle anlända med ett brak veckan efter, lagom till Yngsts scoutläger. Vilken turgubbe! Alltid varmt och fint när det är dags för läger. Och tur är väl det.)

Vädret till trots bjöd vi på grillat. Grillade fläskytterfilé och kokad rabarber-chutney, på köpta rabarber. Våra hade inte växt sig så stora än. Rabarberna räckte även till den traditionella rabarberkakan kring Valborg och första maj. Yngst önskar sig alltid marsipantårta. Gästerna får välja det de tycker bäst om, eller så smakar de på båda;-)

Söndagen den 20 maj firade vi Makens farmors 100-årsminne. Tyvärr är hon inte i livet längre men minnet av henne lever vidare. Många barn, barnbarn och barnbarnsbarn hedrade hennes minne genom att baka en av hennes småkakor eller bullar. Det blev ett digert fika-bord vill jag lova! Fika-bordet var uppdukat på logen på släktens gård. På borden stod vaser med majblomman nummer ett: liljekonvaljer. Mycket fint och väldoftande!
Vi anlände till Makens hemby kvällen innan kalaset. En magiskt vacker försommarkväll!

Maken fyller år den 25 maj 

Årets födelsedagsbukett bestod av syrén, isblå iris, vit hagtorn och grannens vita rosor;-)

.......och jag får tyvärr erkänna att hans födelsedag försvinner mellan pojkarnas (1 maj respektive 15 juni). Men i år blev det en mycket lyckad spontan-utflykt för vår lilla familj. Maken kom själv på att det vore trevligt med en utflykt till havet, med tanke på värmeböljan som dragit in över landet.
Sagt och gjort, badgrejer och matprylar packades av Maken, in med killarna i bilen, som förvånansvärt fogligt hängde med, båda två.
Jag passade på att handla god matsäck i Sannegårdshamnen, Hisingen, nära mitt jobb på Lindholmspiren. Jag köpte grillad kyckling, små baguetter, Philadelphia-ost, vindruvor, cocktail-tomater, pasta-sallad till Äldst, muffins till de vuxna och och munkar till barnen.
När jag handlat klart stod killarna utanför affären och väntade. Vi for vidare till Sillvik, vilket visade sig vara ett bra val. En familjevänlig badplats, lugn och fin vik med gott om plats för en kalasfirande familj. Det blev en mycket trevlig utflykt. Födelsedagsbarnet njöt, frugan njöt, t o m Äldst njöt av den grönskande tunneln från parkeringen till badplatsen. Yngst hade med sina leksaker, men saknade boll och bad-krokodil. Lätt att glömma vid årets första badutflykt.

Min lyckas blomma vid havet; Trift

På söndagen, Mors dag, firade vi Maken igen. Den här gången en planerad utflykt, då vi besökte Öijareds golfbana och restaurang utanför Floda. Familjen fick en timmes golf-lektion. Därefter åt vi grillunch på restaurangen.

Söndagen den 3 juni var det dags för kalas igen. Det var dags att fira Linus 15-årsdag. Eftersom han inte ville konfirmera sig valde vi att fira hans 15-årsdag storstilat istället.
Egentligen fyller han år den 15 juni men det dök upp några andra jubilarer som har förtur, Systra-Mi som fyllde 40 och killarnas kusin som tog studenten.
Till Linus kalas bjöd vi in släktingar som knappt träffat honom sedan han döptes;-) Det värmer hjärtat att få träffa och bjuda fastrar och farbröder mfl. De har alltid varit generösa och bjudit oss på kalas och nu får vi chansen att bjuda igen.
Hade förberett kalaset i en vecka. Bakade småkakor och fröknäcke helgen innan. Dagen innan bakade jag lyxkladdkakorna och tacopajerna. Vi hämtade även den varmrökta laxen och romsåsen hos fiskhandlaren. På morgonen marinerade vi fläskytterfiléerna, borstade färskpotatisen, skar upp grönsakerna och dukade. Timman innan gästerna kom kokade vi färskpotatisen, ugnsstekte potatisklyftor, grillade fläskytterfiléerna och blandade till ett par såser.
Vi fick hjälp av våra mammor med kanelbullar respektive matbröd.
Under dagen hade vi stor hjälp av familjerna i köket.
På morgonen hade jag unnat mig en cykeltur då jag plockade midsommar-blommor till borden. Den här försommaren går verkligen till historien!

Det var faktiskt svårt att få ihop någon trädgårdsbukett
eftersom försommarens blommor redan hade blommat över.
Men jag hittade i alla fall några vita pioner och daggkåpor.

Eftersom det blev en väldigt varm dag slutade det med att vi slängde ut alla möbler i trädgården, under linden. (Vi hade lånat bord och stolar från scoutföreningen). Från vardagsfönstret serverades drycken och i mitt marknadstält stod välkomst-bålen.

Dagen blev verkligen lyckad och vi ser fram emot att få bjuda på fler kalas i framtiden.

15 juni
Var det då äntligen dags för Linus riktiga födelsedag. Jag hade tagit ledigt eftersom vi skulle uppvakta kusinen i Skövde på eftermiddagen.
Linus uppvaktades på morgonen med lyxfrukost. Maken fick också vara med eftersom han arbetade hemifrån.

Årets födelsedagsbukett bestod av rosa pioner,
daggkåpa och lavendel.

lyxfrukosten bestod bl a av mango-smoothie och

......apelsinjuice och plättar med sylt till.

Efter lunch körde vi upp till killarnas kusin och uppvaktade henne bl a med en bukett från trädgården och en hemmapysslad vas:

Studentskans bukett innehöll ljusrosa New Dawn,
lavendel, daggkåpa och stjärnflocka.

Spretig bukett:-)

Glasburk dekorerad med ett spetsband=present-vas

midsommarafton Sista kalaset för den här säsongen. Vi fick äntligen tillfälle att bjuda hem två familjer som har funnit i vårt gemensamma liv i många år nu. Vi har firat många midsommaraftnar ihop och våra vänner rö sig nästan lika naturligt i vårt kök som vi gör. Alla hjälps åt att förbereda och plocka undan efter de olika måltiderna.
I år kom den ena familjen först till fikat på eftermiddagen. Med den andra familjen inledde vi midsommarafton med traditionell sill-lunch. Så gott, men jag tog det försiktigt pga av min magkatarr som dykt upp några dagar tidigare. Barnen är kanske inte lika förtjusta i sill, de fick även varmrökt lax som däremot är ett säkert kort.
Medan resten av gänget gick till ortens midsommarfirande tog jag hand om disken och förberedde midsommarfikat. Jag hade bakat kanelbullar och två sorters småkakor, men även förberett tårtan (sockerkaks/marängtårta). På morgonen hade jag kokat ihop en jordgubbs- och rabarberkompott som fick bilda mellanlager. Uppepå tårtan bredde jag ut grädde som spetsats med koncentrerad flädersaft. Linus hjälpte mig att dekorera tårtan med jordgubbar, röda vinbär (som mognat, tidigt som allt annat) och lavendel.