2022 går till historien; juni

 Kommer ni ihåg "Saltkråkan"? När Tjorven och Stina pussade en groda och så dök Peter, Malins pojkvän, upp? Han sa: hej, hej, med sin djupa basröst.

Ungefär så lät det till när jag träffade Honom första gången. Han steg ut ur sin bil och sa: Hej Pia, med sin djupa basröst och gav mig en kram. Det räckte, jag var redan fast. 

På vår första date hämtade Han mig på jobbet och därefter åkte vi upp till Härlanda Tjärn, promenerade och tog oss ett dopp. Därefter kikade vi in i min dammiga lägenhet, badrummet var under renovering. Sedan åt vi på en av de närliggande pizzeriorna och därefter skjutsade han mig till min lägenhet i Utby och då bjöd jag in honom på fika. Tänk att fyra timmar kan gå så fort!

Nu har det gått sex månader och det känns fortfarande väldigt bra. Vi har väldigt mysigt ihop och är i full färd med att lära känna varandra, såväl i medgång som i motgång.

I juni tog Äldst studenten. Älskade son, vad vi är stolta över dig! Tror att du hade en rolig dag och kväll och natt;-) Så roligt att du tyvärr blev av med ännu en kavaj. Den här gången berodde det på att du tappade din garderobs-biljett och den dyra kavajen var putz väck när du skulle gå hem.

Kalaset löpte på bra, exet och jag jobbar bra ihop. Ingen tvekan om det.

Familjen hade vid det här laget även utökats med en flickvän, till Äldst. En jätterar tjej som hänger på de flesta familje- och släktaktiviteterna. Så trevligt!

På midsommardagen flyttade jag äntligen in möblerna i min lägenhet. Själv blev jag tvungen att vänta ut hantverkarna som renoverade badrummet. Fick bo en vecka hos mamma och pappa i Kärna. Betydligt roligare nu när kvällar och mornar var ljusa. Under flytten fick jag fin hjälp av mina ungdomar och av min kusin, som fick köra hyrbilen.

Min pojkvän har hjälpt mig med alla praktiska göromålen i lägenheten och de är många. Jag hade förträngt hur jobbigt det är att flytta. Kommer inte att flytta på åtminstone....tre år;-) Drömmer redan om en trea med uteplats, många skåp i köket och en mindre tvättmaskin i badrummet. Närhet till naturen är ett krav. 

Vi får se vad som händer. Den som lever får se. Det är det som är tjusningen med mitt nya liv. Jag har ingen aning om hur det kommer att bli. Det finns ingen utstakad väg framför mig. And I love it!

2022- går till historien; maj

 kalas

Den första maj fyller Yngst år och hans födelsedag firades i mitt gamla hem. Exmaken och jag gick in i kalas-mood direkt och funkade lika bra ihop som förr. Skönt!

tatuering

I 50-årspresent hade jag fått ett bidrag till en tatuering som jag (faktiskt) hade gått och funderat på redan innan skilsmässan. Hade funderingar på en trollslända, lever bara en dag och försöker få ut så mycket  som möjligt av den dagen. Men jag hade även ett fint minne bevarat av vår familj när vi badade i Säveån en vacker sensommardag när trollsländorna hade svävat omkring oss. Magiskt ögonblick!

Dock ändrade jag mig, ville ha något mindre. Ville ha ett djur och rådfrågade min syster som hade ett djursymbol-lexikon. Hon gav mig ett par förslag och jag fastnade för humlan: "trotsar förutfattade meningar." "allt är möjligt". "begränsa dig inte".

Kändes helt rätt i den fas jag befann mig i då. Bokade in mig hos Caja i Masthugget. Hon är jätteduktig! Tiden gick fort och det gjorde inte så fasligt ont;-)

badrumsrenovering

Det började bli dags att förbereda renoveringen av badrummet i min lägenhet. Skulle få tillgång till den den 15 juni. Jag åkte till Inter Kakel i Partille och valde ut helt vanligt vitt kakel (15x15 cm) till väggarna och granitgrå, lite spräcklig klinker till golvet. Fascinerande ändå hur smidigt det är att ta sig kollektiv runt i stan på en lördag. Tur det;-)

studentbal

Tisdagen den 17 maj gick Äldst på studentbal på Valand i Göteborg. Klart jag åkte in och flöt omkring bland lyckliga, blivande studenter på Götaplatsen. Till slut hittade jag min älskade lilla, stora son och vi fick till en selfie innan festen började.

umgänge

Nu blev det rejält varmt ute och jag kunde sitta ute på gården där jag bodde och sola, läsa, fika och tom äta min middag. Började hänga med alla mina gulliga grannar. Vi var flera ensamstående kvinnor, med relativt stora barn och några hundar. Supertrevligt!

2022- går till historien; april

 Äntligen hittade jag min lägenhet! En tvåa på 55kvm, vid Munkebäcks torg. Rymligt vardagsrum med plats för soffa OCH  bäddsoffa (där jag sover när Yngst bor hos mig), får även plats med skrivbord för dator och extra skärm. Bordet kan lätt byta skepnad till matbord för flera. 

Tyvärr har jag ingen balkong, men bor man på första våningen är det lätt att ta med en bricka ut och sätta sig på någon av sittgrupperna utanför. Det gjorde jag många gånger under sommaren.

I takt med att solen sken varmare drog jag iväg på lite längre utflykter än till Säveån och Utby-bergen. Då jag hemskt gärna ville till Björkekärr eller i alla fall Munkebäck, packade jag ryggsäcken och tog bussen till Härlanda tjärn och Delsjö-området. Så underbart att komma ut i skogen och höra fåglarna kvittra igen. 

Till påsken var det dags för Yngst att sova hos mig. Nya tider och nya traditioner, jag drog med killarna till Slottsskogen där vi spelade frisbee golf. Blev riktigt lyckat, faktiskt. Bjöd exmaken på påskmiddag. Kändes mycket bra att vi kunde träffas med killarna utan att det kändes alltför konstigt.

Yngst skulle konfirmeras den här sommaren så det blev en hel del tidiga söndagmornar då vi tog cykel eller buss till Partille station för vidare färd mot Lerums kyrka.

Måste säga att det var trevliga stunder vi hade tillsammans, trots allt. Vi satt och fnissade i kyrkbänken innan kyrkklockan klämtade. Och när den gjorde det kände jag att mina axlar sjönk och att jag slappnade av på ett alldeles särskilt sätt. 

Yngst var duktig och försökte hänga med i psalmerna.

2022- går till historien; mars

 50 år

Den här månaden firade jag att jag hade halva livet kvar;-)

Hade drömt i flera år om en övernattning med goda vänner för att fira den stora dagen och en resa till Italien för att lyssna på opera med familjen. Men så blev det inte.

Valde att bjuda in till en "tjej-fest" med en aktivitet i form av ett galleri-besök. Min fd hyresvärdinna har många strängar på sin lyra, bl a målar hon tavlor. Det föll sig så att hon hade sin livs första vernissage på galleri Lyktan i Kortedala veckan efter min födelsedag. Sagt och gjort tog jag med mina kompisar på buss och spårvagn till Kortedala. 

När vi kom fram blev det lite smusslande med program-bladet. Jag fick ett speciellt program med en gratulationshälsning i form av en tavla! Min fd hyresvärdinna hade målat en tavla utifrån mina drömmar om mitt första egna hem. Så fint av henne! Tavlan heter "hemma hos Pia" och hänger numera i mitt kök.

   

På min födelsedag firade jag med att tvätta i tvättstugan;-)

Skämt åsido firades jag rejält av mina kollegor. De överraskade mig med tårta, bubbel och ett par jättefina örhängen.

Helgen innan hade jag och min äldsta brorson ett gemensamt utomhuskalas. Vi är nämligen födda samma dag.

Vi hade tur med vädret och kalaset, som tog plats i Utbybergen blev jättelyckat. Vi grillade korv, hamburgare och marshmallows.

andra trevligheter i mars

Tog cykeln upp till Kortedala en solig söndag och besökte ett lägenhetsmuseum som jag tänkt besöka i flera år. Så fint med alla gamla möbler och prylar i en lägenhet som bevarats sedan den byggdes på 50-talet.

När jag kikar tillbaka på mina bilder från mars får jag intrycket att vi hade väldigt fint vårväder väldigt tidigt i år. Så uppskattat, inte sant?

Hittade ned till Säveån som rinner genom Utby, Kviberg och Bellevue. Hemma i Stenkullen har jag promenerat många mil längs med samma å. I Utby är det dock lite mer tillgängligt för rullstolar och barnvagnar. Inte lika tyst som i Stenkullen, dock.

2022 går till historien; februari

 HÄLSAN

I början av februari drabbades jag av en varböld på fel ställe:-/

Den resulterade i att jag graderades upp till ett högkostnadskort. Jag såg den naturligtvis som ett straff för vad jag ställt till med:-( Fick besöka gynakuten två gånger, jour-centralen en gång och två olika vårdcentraler, då jag inte hunnit byta i samband med flytten. Resulterade även i en goodie bag från Apotek Hjärtat i Lerum då de gett mig antibiotika i granulat-form utan att blanda ut den:-(

NYA OMGIVNINGAR

Även om min ”sjukdom” tog mycket tid och energi i anspråk var jag sysselsatt med andra betydligt trevligare göromål. Tex bekantade jag mig med mina nya hoods; Utby. Promenerade förbi deras fina, gamla kyrka och tog mig upp i bergen dit folk vallfärdar ända från Danmark för att träna klättring.

 

Jag insåg på ett mycket tidigt stadium (månaderna innan skilsmässan) att jag skulle sakna min trädgård grymt mycket. Jag bestämde mig i slutet av februari, när vårsolen dök upp, att annektera Trädgårdsföreningen😉 Låtsades att det var i min trädgård jag gick runt och sökte vårtecken. Har kommit att uppskatta den här parken väldigt mycket de senaste åren. Det är ofta jag tar en sväng därigenom när jag ändå har varit inne i stan. Ligger verkligen lägligt till, nära vallgraven och Centralstationen.

SOCIALT UMGÄNGE

Tog även upp bekantskapen med en gammal kollega som bor några hus bort. Så skönt att hitta en vän att prata med under både promenader och fikastunder. 

HEMMET

Började även bygga upp ett eget husgeråd. Visst fick jag med mig mycket från mitt gamla hem men jag kände stort behov av att ex införskaffa en våg och en bak-termometer för att kunna baka.

 

BARNEN

Hur gick det att flytta ifrån barnen?

Naturligtvis saknade jag barnen väldigt mycket, men det viktigaste för mig var att barnen mådde bra och kunde fortsätta med sina liv. De är ju så sora och klarar sig väldigt bra utan vuxen-stöttning. De hade inte inte bett om någon skilsmässa. De fick hänga med på den här resan varken de ville eller ej. 

Äldst tackade oss för att vi inte var så dramatiska. Yngst skulle fylla 15 och vi bestämde att han skulle bo med mig varannan helg tills jag hade kommit iordning med mitt liv. Äldst som skulle fylla 19 fick välja själv hur han ville göra. Han kom ofta på besök under dagen och åkte sedan hem till huset och sov.

De vi la märke till, killarna och jag, var att i min trea var vi tightare med varandra. Jag stod i köket och lagade mat och hade kontakt med Äldst som tittade på TV i vardagsrumsdelen. Yngst höll till i ett av sovrummen strax intill. I vårt hus hade vi i princip hållit till i varsin del av huset, utom hörhåll. 

Kändes bra att vara nära varandra.

Är det något jag vill dela med mig av till par som bildar familj är det frågan: 

Behöver ni verkligen bo i ett stort hus?

När vi inte satt inne och häckade i vintermörkret tog vi med oss fika ut i bergen eller till vår gemensamma uteplats på gården.

 

2022- går till historien; januari

 Tisdagen den fjärde januari 2022 var den första dagen i mitt nya liv som frånskild. Oerhört läskigt men också oändligt sorgligt. Jag hade gått och tänkt på det så länge att det inte fanns någon återvändo längre. Kvällen innan hade vi fyllt i vår skilsmässo-ansökan och berättat för barnen. På kvällen tog jag en promenad och ringde mina föräldrar och syskon och berättade.

Efter jobbet tog jag tåg och buss till mina föräldrar i Kärna. Där bodde jag i tre dagar. På helgen avlöste jag mitt ex och bodde i huset med killarna över helgen. Mitt ex reste hem till sina föräldrar.

Måndagen därpå flyttade jag in hos en hyresvärdinna i Kortedala. Hon bor i en trea med sin tonårsson. Jag hyrde hennes sovrum, men hade även tillgång till kök och badrum. Vi kom att bli väldigt goda vänner och turades om att laga middag. Kändes väldigt skumt att laga middag till en annan familj. 

På helgerna bodde jag med killarna i mitt gamla hus.

Jag började genast ge mig ut på lägenhetsvisningar. Jag ville bo i stan, med bra avstånd till jobbet och lätt för killarna att ta sig till mig. Men jag ville även gärna bo nära naturen.

Den 30 januari flyttade jag in i en möblerad andrahandstrea i Utby. Jätteskönt att hitta något eget så snabbt, men lägenheten var dyr och hela våren fick jag tulla på mina sparpengar. Mycket nervös period!

Hur mådde jag då under den här första skälvande månaden i mitt nya liv?

I efterhand är jag djupt tacksam för att allt föll på plats, trots allt. Mina promenader från Kortedala till jobbet varje morgon var en lisa för själen. Det tog en timma, det var kolsvart och svinkallt ute. Men de gjorde gott. Hann att tänka mycket.

Att jag hörde rödhakar sjunga, trots mörkret, på mornarna, ingöt mig hopp.

Jag greppade efter varje halmstrå till hopp om att klara mig i min nya livssituation. En kväll tog min hyresvärdinna fram sina Tarot-kort. Inget jag tror på, alls. Men jag tänkte att jag skulle låta henne hållas;-) Hon bredde ut korten och bad mig känna med handen ovanför dem och välja det kortet som kändes bäst. 

Jag kände ingenting, tog bara ett kort på måfå och fick upp nedan kort:

Min hyresvärdinna berättade att det betyder olika att vara ensam och att vara själv.
Visst har hon rätt?

Hur påverkades jag av min nya livssituation

Ja, herregud så mycket tokigt som hände då jag, naturligtvis, var jag hemskt forcerad. 

Vid två tillfällen glömde jag att byta glasögon när jag skulle gå hem från jobbet. Första gången var på trettondagsafton. Kom på att jag glömt byta när jag kom in i Nordstan och tyckte att allt på långt håll var så suddigt! 

Då det var en röd dag dagen därpå tog jag beslutet att vi faktiskt måste tillbaka till jobbet dagen därpå och hämta mina vanliga glasögon. Detta beslut gav mig värsta spänningshuvudvärken då jag måste köra pappas automatväxlade bil. Inget som står på min favorit-lista av aktiviteter.

Mycket riktigt, det gick mycket illa! På något sätt fick jag inte in Drive-läget, utan Reverse, vilket slutade med att bilen med stor kraft backade in i garage-porten och kvaddade den helt.

Är så tacksam för min tålmodiga pappa som tog det med jämnmod och bad mig fota garage-porten och bilen från alla olika vinklar. Bilderna skickade han sedan till sitt försäkringsbolag och betalade självrisken. Mamma säger att det var hennes fel att jag körde fel. Hon hade stressat mig rätt rejält i bilen.

Efter garage-kraschen var det skönt med en egen rask promenad i vintersolen.

Något annat "spännande" som jag var med om var att jag lyckades slarva bort mina nycklar till lägenheten i Kortedala. Kom på det först en eftermiddag när jag skulle in i lägenheten. Som tur var var tonårssonen hemma och kunde släppa in mig. Tror detta var en torsdag. Min stackars hyresvärdinna fick ägna hela helgen till att vända upp och ned på lägenheten, sätta upp anslag till sina grannar, ringa fastighetsägaren och Polisen. 

På måndagen när jag kom till jobbet mindes jag plötsligt att jag lånat ett paraply från jobbet senaste gången jag använde nyckeln och sedan var det helt tomt i minnesbanken.

Tänk om det är så illa att jag på något vis lyckats tappa nyckeln i paraplyet när jag öppnat dörren?

Jag gick fram till låneparaplyerna, valde ett på måfå, fällde ut det och klirr. Titta vad jag hittade!

Anledningen till att jag inte minns vad som hände efter att jag låste upp dörren ser ni här nedan. Orsaken heter Pixie, min lilla hyresvärdinna. Varje dag när jag låste upp dörren kom hon och hennes kompis Sture fram till mig och välkomnade mig hem. Inte konstigt att man inte märker när därrnyckeln glider ned i paraplyet:-)

Pixie var från början inte välkommen in i mitt rum! Men sista veckan låg hon och sov i min säng, under täcket! Det trodde jag nog aldrig skulle hända, om någon frågat mig tidigare.

Om ni vill få ett sakligt skäl till varför jag lät henne sova i min säng, så var det för att min hyresvärdinna gick tillbaks till sitt jobb som natt-receptionist på ett hotell och det vore ju hemskt synd om Pixie om hon skulle sova alldeles ensam i vardagsrummet;-)