Florida höstlovet 2019- att leva som en amerikansk familj:-)

Trots att vi var så trötta när vi gick och lade oss vaknade vi tidigt första morgonen och fortsatte att göra det även resten av veckan.
Eftersom  vi inte orkat handla något kvällen innan åt vi frukost ute, den första morgonen. Vi styrde kosan mot närmaste Wafflehouse. Smakade fantastisk med amerikansk frukost och våra kommande frukostar i lägenheten gick i samma anda nästan hela veckan;-)
Vi beställde, förutom våfflor, hash browns (stekta rivna potatisar) stekt bacon och ägg-och skinkmackor. Till detta drack vi te, juice och vatten.

Efter frukosten åkte vi till första bästa "mat-butik" för att köpa mat till kommande frukostar och middagar. I första vändan handlade vi på Walmart. På eftermiddag tog jag och Maken en vända till för att köpa lite färsk frukt och färska grönsaker och handlade på Publix.
Efter första vändan åkte vi hem och packade upp våra varor för att sedan ta en promenad i vårt område. Vi kollade bl a in Ventura Golf och Country Clubs pool och basket-plan. Bestämde genast att vi skulle gå hit och bada på eftermiddagen.
Det var en väldigt varm dag och vi var rätt slut efter promenaden. Jag bestämde att vi skulle ta bilen, i sann amerikansk anda, till poolerna.
I lägenheten hade vi, thank God, en mycket effektiv AC. Lite orolig var jag dock, att vi skulle bli förkylda på kuppen, men det gick bra.
Vi behövde ett par dagar på oss att lära oss vilken temperatur vi skulle ställa in den på. När vi kom stod den på 80 grader Farenheit (26 grader Celsius). Vi började med att sänka till 76 (24 C). Dock kunde det bli lite väl kallt när vi satt och läste. Det känns ju lite märkligt att sätta på sig en tröja pga AC:n. Då skruvade vi upp till 78 (25 C). Jag kände mig dock lite tung i huvudet. På nätterna fick den stå på 76 med följden att vi fick dra lakanet upp till hakan. Täcken, hade vi inget behov av;-)

I vårt bostadsområde bodde det många små och supersnabba ödlor (lyckades aldrig fånga dem på bild) men även söta grå ekorrar.

Grå ekorre som springer nedför ett träd.

Jag blev, i vanlig ordning, helt betagen av alla blommande, vackra träd och buskar.

Veckan vi befann oss i Florida räknas som lågsäsong, åtminstone för amerikaner. Högsäsongen sätter igång först vid Thanks Giving, och jul/nyår, såklart.
Att det var lågsäsong märkte vi framför allt vid poolerna. Vi var oftast ensamma. Detta var nog en av anledningarna till att Yngst på allvar började simträna. Han har högst motsträvigt kämpat på i simskolan under ett antal år. Men den här gången kämpade han på efter egen vilja. Härligt att se!

Poolen på Ventura Golf and Country Club

 Dagens tips: Vill ni äta fräsch mat handlar ni på Publix, även om det kanske är något dyrare.

bila i Europa sommaren 2018 Brügge, Belgien

Så blev det torsdag och dags att köra norrut, hemåt. När polletten trillat ned ville somliga hem så fort som möjligt;-) Men mamma drog i handbromsen så mycket det gick.
Vi hade funderingar på att stanna till i Dunkerque för att besöka platsen för de allierades långsamma reträtt hösten 1940. Men, vi var tveksamma om det skulle vara värt besväret. Därför beslutade vi oss för att köra direkt till Brügge istället. På så sätt skulle vi få några extra timmar till att upptäcka staden som finns upptagen på Unescos världsarvslista.
Det kändes som ett bra val i efterhand eftersom det fanns mycket fint att se i den här staden.
Vädret var ganska trist när vi körde längs med den franska kusten. Vi for bl a igenom Calais. Härifrån går färjan och tunneln "the chunnel" till England. Här har många flyktingar försökt att ta sig över kanalen på senare år. Något som vi sorgligt nog blev varse när vi fick syn på skyltar som varnade för fotgängare som försökte ta sig över motortrafikleden för att fly till Storbritannien. Jag fick en klump i magen när jag blev uppmärksammad på skillnaden på våra resor. Vår familj som for förbi i vår bil på semester och de stackars människorna som flyr för sina liv i hopp om att hitta en ny plats att leva på genom att springa över en vältrafikerad motorväg på väg till hamnen i Calais.

Lunch blev på en grill-restaurang i utkanten av Calais, strax efter en av avfarterna till motorvägen.
Vi kände oss lite som utbölingar, tror att vi var de enda utlänningarna. Personalen klarade engelskan hjälpligt. Var less på all pommes frites, beställde spagetti med röd pesto och skinka, typ.

När vi närmade oss Brügge hade vädret klarnat upp och humöret förändrades till det bättre, som tur var. GPS:en spelade oss ett spratt när vi skulle köra in i centrum till vårt hotell, som vi bokade tidigare under dagen. Efter att Maken ställt om GPS:en på rätt adress igen, hittade vi fram till hotellet. Då hade vi hunnit snurra runt på de allra minsta gatorna i turiststråken, men den här gången var det Makens tur att manövrera fram:-)
Vi hade problem att hitta någonstans att ställa bilen. När Maken framförde detta till hotellägaren fick han svaret:
- Not my problem!
Ok, så kan man ju också se på det:-/ Ingen vidare service-känsla. Vi fick även betala någon form av turistskatt och den ville han ha betalt i kontanter!? Mystiskt! Men, vi fick möjlighet att ta ut pengarna och betala senare. Vi använder knappt kontanter längre. Av samma man fick vi tipset att alltid ha lite kontanter på fickan.
-Sure, tänkte vi. Det finns väl ingen restaurang i dagens moderna Europa som inte tar kort. Så fel vi hade. Den åsikten kom att kosta oss en massa tid längre fram på kvällen, kan jag meddela.

Nåväl, killarna och jag packade in oss på hotell-rummet under tiden Maken körde iväg för att hitta en parkering. Det tog en liten stund, kom det att visa sig.

Rummet på hotellet låg längst upp, tredje våningen, ingen hiss, trånga, branta trappor. Väl uppe i rummet höll vi på att förgås av värmeslag då solen låg på vårt fönster. Var ingen idé att öppna det innan solen hade gått ned. Fin utsikt hade vi i alla fall, över hustaken. På natten stod fönstren vidöppna. Trots hotellets centrala läge var det väldigt lugnt på natten, som tur var.
Badrummet kändes instoppat i efterhand, där var det ännu sämre luft, fick nästan panikkänslor.
Annars var rummet utrustat med en rejäl dubbelsäng och två enkelsängar. Helt OK.

Utsikten från hotell-fönstret.

Frukosten var helt ok. Frukostrummet måste varit nytt/nyrenoverat. Väldigt fräscht och med stora rutor med utsikt mot teatern som låg mittemot.
Maken kom tillbaka till slut och vi promenerade in mot de centrala delarna. Tog.....ett par minuter:-) Suveränt läge får man säga.
Vi slog till på fika, det var en solig och fin eftermiddag. Maken och jag lyxade till det med apfelstrudel. Killarna valde glass.

Efter fikapausen hamnade vi på ett stort torg.

Där stod det hästar med vagnar. 500:- för en halvtimma. Mamman tog beslutet att satsa. Måste se till att killarna fick något att minnas av den här staden: "det var i Brügge vi åkte häst och vagn, det kommer ni väl ihåg?" :-)

Måste bara ta ut kontanter först;-) 

Det blev en mysig tur genom den gamla staden. Fina hus och söta kanaler. En tur i maklig takt.

Plötsligt skulle hästarna få en paus med mat och vatten. Undertecknad insåg att hon hävt i sig en hel del kaffe till apfelstrudel. Inget annat att göra än att poppa in på en servering och fråga om toaletten.
- Visst, men det kostar. Ok, tillbaka till Maken som hade kontanter.

Kvinnan som körde häst och vagn försökte guida oss på knagglig engelska samtidigt som vi åkte över kullerstenar, gick så där. Det var inte så mycket som fastnade, tyvärr.
Lite shopping hann vi faktiskt med. Vi kikade in i en chokladbutik! Naturligtvis var vi tvungna att köpa med oss någonting. Drog till med tre långa chokladöverdragna marshmellowsstänger med olika smak för 10 Euro.
När vi kom tillbaka till det stora torget var det dags för middag. Vi hamnade till slut på samma lilla torg som vi hade fikat. Vi fick smaka på lokalt öl, men maten var ingen vidare. Jag åt typ "macaroni and cheese".

Lokalt öl serverat i karakteristiskt belgiskt ölglas:-)

Sedan var det det där med betalning då. Började med bärbar kortläsare, fortsatte med kortläsare inne på restaurangen som inte funkade, försökte säkert fyra-fem gånger med två olika kort. Därefter fick Maken i sällskap av Äldst leta reda på en bankomat, igen. Han dröjde väldigt länge, så jag ringde honom. Han hade då provat med tre olika bankomater. Inte bra! Jag gick in och provade med mitt kort. Funkade inte. Till slut startade servitören om terminalen och då....funkade det äntligen!
Ni kan ju gissa hur det såg ut i bank-appen därefter. Alla försök till dragningar blev reserverade. Drygt 700 spänn x ca 8 försök reserverades. Dem gick inte att komma åt på en vecka efteråt. Detta fick jag bittert erfara när vi väl var hemma och jag försökte handla på Kappahl:-(
Blev ett par samtal till banken som kunde hjälpa oss, i viss mån:-/

Åker ni till Belgien? Ta ut kontanter!

bila i Europa sommaren 2018: första dagen

Söndagen den 8 juli var det premiär, för alla i familjen, att resa i Europa med bil. Vi var så förväntansfulla! Målet med resan var Normandie och nyckelplatserna för Dagen D, 6 juni 1944.
Vi laddade inför besöken genom att lyssna på en ljudbok i bilen: Cornelius Ryans digra praktverk: den längsta dagen.
Vi hade bokat rum för tre nätter på Pierre et Vacances la Residence du Golf  i Deauville, en dryg timmes bilresa från Omaha Beach Memorial Museum (Saint Laurent-Sur-Mer) Amerikanska krigskyrkogården i Normandie (Colleville-Sur-Mer.) Over Lord Museum (Colville-Sur-Mer) och Pointe du Hoc (Cricqueville-en-Bessin).
Men vi tänkte också titta oss omkring på vägen dit och hem. Tanken var att blåsa ned på två dagar och ta lite mer tid på oss på vägen hem. Mer om det längre fram.

Vi startade klockan 8.00 på söndag morgon. Planen var att hoppa över allt vad färjor heter. Det är skönt att slippa passa tider när det är semester.
Vi valde istället att ta broarna; Öresundsbron, Lilla Bältbron och Stora Bältbron. Nu, i efterhand, känns det som helt rätt beslut. Bro-överfarterna var fantastiska, blå himmel, blått hav och små, små vita, segelbåtar långt nedanför oss. Kändes som om vi svävade omkring bland molnen. Vi räknade med att hinna avverka den första bron innan det var dags för lunch.

Morgonen vi startade vår resa sken solen. Det blev en fin, men varm, dag i bilen.
När vi började närma oss Falkenberg blev det tvärstopp.
- Va! Köer i Sverige!? Att det skulle bli köer i Tyskland, Holland mm hade vi räknat med, men hemma i Sverige? Vi stod stilla tillräckligt länge för att folk skulle börja gå ut ur sina bilar och börja spana i fjärran.
Till slut började trafiken rulla på och vi förstod att det var en olycka som orsakat stoppet. Mina tankar går till de drabbade.
Färden rullade på och till slut nådde vi dagens första stopp, lunchstoppet på dansk mark, strax utanför Köge. Rastplatsen vi stannade till vid heter Karlslunde. Hade vi inte haft matsäck med oss hade vi ätit på vägkrogen som heter Monarch, som finns på 14 olika platser i Danmark.
Här var det lika torrt som i Sverige om inte ännu värre. Vi var inte ensamma på vägarna, men vi hittade ett bord utomhus där vi kunde inta vår medhavda, digra matsäck; pannkakor, köttbullsmackor, ris-i-frutti, yoghurt, bullar och kakor, måltidsdryck och kaffe. Här kunde man även använda toaletterna, utan att betala. Inget man kan ta för givet, tyvärr, när man bilar i Europa. Mer om det senare.

Karlslunde rastplats, Köge, Danmark

Färden rullade på. Tur att det finns några broar som omväxling till det annars så platta odlingsmarkerna.
Framåt eftermiddag körde vi över gränsen till Tyskland. Att köra över gränserna har inte varit så dramatiskt under den här resan. Enda gången de frågat efter våra pass var i Frankrike, på vårt hotell.

Väl på Tysk mark var det dags för intag av energi och toalett-besök. Vi stannade till vid ett Raststätte i Alt Duvenstedt (enkla serveringar med ok toaletter.)
 Jag hade packat ned en toa-rulle (hade hört en del hårresande historier om rastplatser i Europa. Historier som hade några år på nacken insåg jag när vi nu själva reste omkring.
Toa-rullen blev kvar på hotellet i Frankrike. Kändes onödigt att släpa på den.)

Raststätte Huettener, Alt Duvenstedt,Tyskland

Färden fortsatte genom Tyskland och vi började nu kalkylera kring när och var vi skulle äta middag, men även var vi skulle sova. Det hade varit skönt att få de flesta kör-timmarna bakom oss.
Middags-stoppet blev på MacDonalds på ett Autohof, i Gyhum. (Autohof är en sorts rastplats som innehåller det mesta, tyvärr även spel-hålor och erotisk underhållning:-(

Nu hade vi även bokat vår första hotell-övernattning. Den blev på Hotel Bürgerbräu i Osnabrück. Eftersom vi anlände först klockan halv nio hade personalen redan hunnit gå hem. Men, precis när vi skulle ringa kvälls-numret fick vi instruktion av några andra gäster hur vi skulle komma åt våra nycklar i nyckelskåpet. Nycklar, ja. Vi fick två rum istället för ett familjerum. Det är sådant man får räkna med när man bokar i sista minuten. Men det gick alldeles utmärkt. Vi tog ett barn var och gick mellan våningarna med tandkrämskladdiga tandborstar:-)
Det enda vi saknade den här kvällen var lösenordet till hotellets WiFi:-/ Somliga av oss är närmast beroende av att komma ut på nätet;-)
Det var en sak till jag saknade: en bäddmadrass i dubbelsängen. Jag kände resårerna alltför tydligt genom underlakanet. Men, efter en hel dag i bilen gick förvånansvärt bra att somna.
Hotellfönstren var utrustade med bra solskydd och vädringsluckor. Vi sov med öppna luckor hela natten, skönt!

Hotel Bürgerbräu, Osnabrück, Tyskland

Frukosten serverades på första våningen. Den smakade alldeles utmärkt! Väldigt mysigt frukostrum med ting från 90-talet såsom trätulpaner och andra musée-föremål;-) Det enda jag saknade var svensk, naturell yoghurt;-)
När vi checkade ut insåg jag att alla tyskar inte talar engelska, inte ens de som är jämnåriga med oss 70-talister!? Men, det gick alldeles utmärkt att förstå varandra ändå. Jag talade engelska/svenska och hotell-ägaren? talade tyska:-)