att glädja sig åt andras lycka och framgång

Varför är det så svårt att glädja sig åt andras lycka och framgång? Istället klandrar vi oss själva för att vi inte har det lika bra.

Varför kan man inte glädja sig åt grannens prydliga robotklippta gräsmatta och prunkande rabatter istället för att gräma sig över att man inte har det lika fint i sin egen trädgård?

Varför kan man inte känna glädje av att titta in i kompisens nyrenoverade badrum, istället för att ångra att man inte valde badkar med lejontassar framför det praktiska standardbadkaret?

I skolan övar vi på att ge varandra beröm. Inte bara säga att en teckning, berättelse eller redovisning är jättebra, utan försöka sätta ord på exakt vad det är som är bra. Det känns bra för den som får beröm och det är också ett sätt att få inspiration av andra.

I våras fick en av mina grupper i uppgift att förbereda en presentation av något de brann för. De fick möjlighet att ta med sig prylar, bilder eller andra hjälpmedel hemifrån, för att visa kompisarna vid sin presentation.

Presentationerna blev väldigt bra. Det syntes på eleverna att de brann för sitt ämne. De talade fritt ur hjärtat med hjälp av de prylar eller bilder de tagit med hemifrån.

Efter presentationerna fick resten av gruppen ge beröm och tips på vad presentatören kunde utveckla till nästa gång. Efter ett par presentationer blev eleverna väldigt duktiga på att ge konkret beröm. T ex: du förklarade så jag förstod, du talade högt, du visade fina bilder.

Bland de yngre barnen (men även bland vuxna ) är det väldigt frestande att berätta om sina egna erfarenheter utifrån det de lyssnar in från andra. Men nu fick eleverna hejda sig och fokusera på presentatören och det hen berättade. Däremot kunde de ställa frågor till presentatören och därmed få in sina egna erfarenheter i frågorna. T ex:

-Har din katt varit sjuk någon gång? (det har min).

Arbetet med presentationen var inte bara ett träningstillfälle för presentatören, utan även för publiken. De fick träna på att ge konkret beröm och på att formulera frågor. Lite som Kinder Egg,  tre önskningar i en:-)

Jag tror att vi alla, barn som vuxna, behöver träna på att berömma varandra och glädjas med varandra och inte bara tänka på våra egna brister. Vi ska vara nöjda med oss själva och se att vi också duger. Även om vi inte tränar tre gånger i veckan, gör karriär innan vi fyllt 30, bygger om huset själva, tvättar bilen varje söndag eller rullar våra egna köttbullar :-)

Jag önskar er alla en givande höst med många stunder av glädje!

lyckopiller och micropauser

Under hela mitt vuxna liv har jag övat på att uppskatta de små sakerna i livet. De som inte kostar något, de saker som man lätt glömmer bort för att man tar dem för givna. Små saker som jag är oändligt tacksam för att jag får uppleva.

Koltrastens sång en tidig vårkväll.

Årets första snödroppe, tussilago och vitsippa.

Lärkans första drill en vårdag högt upp i det blå.

När häggen, äppelträdet och syrenerna plötsligt står i blom.

Hur förunderligt skapta löjtnantshjärta och liljekonvalj är.

Morgonsolens första strålar som letar sig in i sängkammaren eller kvällssolens sista strålar som lyser genom de nedersta bladverken på vår höga lind.

De fantastiska sommarkvällarna, då vi, i makens hemtrakter, tar en promenad mellan sädesfälten, då tornseglarna skrikande far över fälten och syrsorna spelar.

Kor som ligger och idisslar i sommarhagen och vinden som drar genom lövträden.

Rödhakens stilla kvillrande i trädgården en regnig, men mild söndag.

Axlarna sjunker ned,  jag andas djupare och slappnar av.

Många goda karameller att spara på och plocka fram till de dagar då jag behöver piggas upp.

Försöker lära sönerna att uppskatta de små sakerna och är på god väg:

-Mamma! Nu skiner solen!

-Har du sett mamma? Vad grön linden har blivit!

Slår alla intryck från Mine Craft och You Tube med hästlängder!

Som mamma blir man dessutom expert på att hitta korta, korta tillfällen då man kan ta en micropaus. De är efterlängtade;-) T ex I kön till det omständliga biträdet på Åhléns,

bakom en traktor på väg till Gråbo eller när jag sjunker ned i den mjuka tandläkarstolen

(innan behandlingen börjar ;-)

Jag kommer ingenvart, lika bra att passa på att andas ut, en stund.

Jag har också (pga köksrenoveringen) lärt mig att njuta av handdiskningen efter middagen. Men även av att torka den;-)

Man hinner tänka många kloka tankar och skissa på krönikor, under den timmen:-)

inredningsgodis

 Storebror tyckte inte taklampan var tillräckligt cool! Den fick flytta in i det nya arbetsrummet, istället. Den nya lampan är betydligt coolare, eller hur? ;-)

 Påspåse, världens bästa uppfinning för oss som hatar att det dräller omkring en massa plastpåsar överallt. Jag sydde en egen i sommar, efter en inköpt förlaga.

Så lycklig för mitt nya linneskåp. Har rensat ganska kraftigt! Nu finns bara det absolut viktigaste. Lycka är att köpa nya badlakan till det nya badrummet.

Älskar de små, ljusa hörnorna som har blivit till, i och med vår ombyggnation. Den här hörnan har morgonsol och ligger utanför linneskåpet. Här drömmer vi om en mysig telefonplats, precis som man hade förr i tiden. I garaget står en fåtölj från svärföräldrarnas ungdom, som väntar på att bli fixad.

Mallorca augusti 2013

 Vi gick mot våra principer och beställde en sol- och badresa. Mest pga av lillebror, som är hysteriskt rädd för att få vatten i ansiktet. Men också för att det är spännande att upptäcka ett nytt land och en ny miljö. Vi blev inte besvikna!

Mallorca är inte bara sol och bad, insåg vi. Vi hade bara tre soldagar. Vi fick mycket tid att förflytta oss runt på en del av ön, nämligen det nordöstra hörnet.

Vi hade bokat hyrbil i tre dagar. Det föll sig väldigt bra eftersom vårn första  bildag blev en regnig dag. Vi passade på att köra till Porto Cristo, där vi besökte de vackra grottorna. Från taket hängde mängder av stalagtiter. Vi såg en film om Jules Verne, som var en stor Mallorca-fantast. Vi såg ett vackert bildspel mot grottväggarna. Men vi lyssnade även på musik från "Trollflöjten", vid en sjö inuti grottan. En upplevelse både för ögat och örat.

Dagen därpå var det betydligt bättre väder och vi körde till en liten stad; Capdepera, där de har en mycket gammal fästning, till vilken ortsbefolkningen flydde när sjörövarna närmade sig. En vacker stad och ett vackert byggnadsverk. Fantastisk utsikt från fästningen, över nejden.
På fästningen kunde man även få titta på olika rovfåglar och ugglor. En falk valde att placera sig på min keps!

Tredje och sista dagen med bil  blev också en solig och vacker dag. Vi bestämde oss för att åka till Formentor, som är ett berg som ligger som ett näs ut i havet. Vägarna är mycket smala och slingriga. Bergen ser ut som våra svenska fjäll, ovan trädgränsen. Den stora skillanden är det turkosblå havet nedanför. Fantastiskt vackert!
Lite läskigt var det allt med höjdskillnaderna.