bila i Europa sommaren 2018 Honfleur och Deauville

Den fjärde dagen på vår resa, när vi hade ca halva resan bakom oss tänkte vi att vi skulle ta det lite lugnare och inte lägga så många timmar i bilen som de föregående dagarna.
Därför kikade vi på besöksmål på lite närmare avstånd till Deauville. Maken hittade den lilla, söta staden Honfleur, en halvtimmes bilresa från Deauville.
Det visade sig vara ett bra val. Sötare stad får man leta efter.
Tyvärr hade Maken drabbats av nackspärr och jag drog nit-lotten att köra. Eftersom det gick så bra att parkera i Bayeux dagen innan räknade vi med att inte skulle bli några problem att parkera i Honfleur. Så fel vi hade! Staden visade sig var välbesökt av turister. Vi fick känslan av att det kanske pågick någon festival eller liknande. Det vimlade av folk, vi såg karuseller, pariser-hjul och skyltar med texten"festival photo"?! Dessutom var vissa vägar avstängda vilket inte Google maps hade uppfattat. Efter mycket velande vågade vi oss till slut in på en parkering som var försedd med bom. Puh! Gick jättebra! När man körde in fick man en biljett och när man körde ut betalade man med sitt Visa-kort. Inte speciellt dyrt heller, om jag minns rätt;-)
Jag filmade i staden, men tyvärr hittar jag inte filmerna nu:-(

Staden kryllade av vackra blomster-arrangemang.

Vi åt lunch på ett hamburger-hak på en av de välbesökta gatorna, för barnens skull. Jag beställde en chévre-sallad som var över all förväntan. Supergod!

Alldeles för tidigt bad min familj om att få återvända till vårt hotell i Deauville och jag fick vika mig för majoritetsbeslutet. Hade kunnat vandra omkring mycket längre. Men, när vi kom tillbaka bestämde vi att man fick sysselsätta sig med vad man ville resten av eftermiddagen, vilket lede till att jag hamnade på en solsäng vid hotellets pool, mycket angenämt, Yngst spelade PS4, vilket Äldst släpat med sig, utan vår tillåtelse;-/ Äldst offrade sig och tittade på film, på mobilen och min stackars Maken vårdade sin ömma nacke genom att sova.

Mamma-semester vid poolen:-)

På kvällen blev det dags att fira av vistelsen i Deauville med middag på stan. Vi parkerade på en lugn villa-gata varifrån vi promenerade in i de centrala delarna i jakt på en lämplig restaurang. Till slut hamnade vi på ett torg där kvällssolen dröjt sig kvar. I skyn flög skrikande fiskmåsar och på gatan promenerade vilsna fiskmås-ungar;-)

Bröderna var relativt sams och vi fick en väldigt trevlig kväll. Sönerna försökte lära sin mamma olika moves, vilka resulterade i gapflabb med tår-sprut från den arma modern:-)

Deauville är en väldigt fin stad med, i mina ögon, väldigt o-fransk arkitektur?! Men, kanske typiskt Normandisk? har tyvärr inte fördjupat mig i ämnet....

bila i Europa sommaren 2018 tredje dagen

Då var det äntligen dags för Dagen D:-)

Eftersom vi kom tillbaka till hotellet ganska sent kvällen innan hann vi inte köpa frukost-mat, fick vi gå iväg och handla på morgonen. Det gick alldeles utmärkt, barnen överlever, skönt att ha stora barn.
På vägen till den lilla kvartersbutiken mötte vi en mamma med ett barn i vagn. Mamman hälsade på oss främmande människor. Trevligt! tyckte jag.
Butiksinnehavaren talade, naturligtvis bara franska och uppkopplingen var usel, men vi fick betalat våra varor till slut. Naturligtvis köpte vi en nybakt baguette.

Efter frukosten satte vi oss i bilen körde mot Saint-Laurent- Sur-Mer och Omaha Memorial Museum.
Vägen dit gick på små slingrande vägar i ett kuperat landskap. Mycket vackert! Påminde om engelska landsbygden, men även trakterna kring Båstad och Hallandsåsen. I alla trädgårdar och kring alla hus såg vi blommande hortensior i vackra färger.

Efter ca en timme kom vi fram och parkerade längs med vägrenen eftersom museets parkering var väldigt liten. Museet var också ganska litet, men innehöll många gripande beskrivningar av människors öden under Dagen D, den 6 juni 1944. Den dagen då de allierade kom via Engelska kanalen och gick in i det, av tyskarna, ockuperade Frankrike.
När vi tittat klart och shoppat loss i musée-butiken tog vi med vår lilla matsäck och gick ned på stranden där de allierade gått i land. En helt enormt stor strand.

När vi kände oss klara med stranden gick vi tillbaka till bilen och for vidare. Den här gången till den amerikanska krigskyrkogården.

Vita kors varthän ögat än såg.

Det var en storslagen plats med hänförande vacker utsikt över bukten. Kyrkogården var otroligt välskött. Kan tänka mig att känslan påminner om Vita Huset i Washington. Har aldrig varit där själv.

Efter kyrkogården var det dags för sen lunch. Vi hittade en servering som var belägen i ett litet lägenhetshotellområde. Vi åt stekt kyckling och pommes frites. Ständigt denna pommes. Ville inte titta år den när vi kom hem igen;-)

Efter lunchen fortsatte vi till ännu ett museum. Overlord Museum. Utställningarna handlade äen här om Dagen D, men det var fler scener uppbyggda med tidsenliga miljöer, dockor i tidsenlig klädsel och dito fordon. Lite lättare för otåliga barn (och mammor att ta till sig;-)

Sista utflykten i Dagen D:s anda gick till Pointe du Hoc. Det var nog ändå det mest begripliga besöksmålet. Här var det på riktigt! Bunkrarna som tyskarna tagit skydd i och kratrar efter de allierades bomber. Och en fantastisk utsikt över havet.

Utsikten från en av bunkrarna.

Här hade turistandet kunnat avslutas för den här dagen, men när vi ändå var i trakterna tog vi även en tur till Bayeux. I den här staden kan man få möjligheten att att se den medeltida textil som skildrar normandernas erövring av England 1066. Textilen är 68 meter lång och spänner över ett par rum. När vi väl anlände till den söta lilla staden Bayeux satte vi oss på ett café för att ta en fika innan vi skulle bestämma om vi skulle besöka museet. När vi fick reda på att museet skulle stänga om ca 30 minuter bestämde jag att Maken (som var mest angelägen) skulle springa bort till museet under tiden vi andra tre satt och pustade, med vår mobiler;-) under tiden. 

Storebror hann dock bli lite rastlös, så vi tog en liten tur i området tills Maken hade tittat sig mätt på det historiska konstverket.

Vad vi tog till fika?

Naturligtvis var Maken och jag i alla fall tvungna att slå till på en crêpes Suzette:-)

Måste ju prova crêpes Suzette när vi är i Frankrike.

Fick se Bayeux's katedral på avstånd i alla fall:-)

bila i Europa sommaren 2018 andra dagen

Mätta och belåtna efter frukosten på Hotel Bürgerbräu i Osnabrück for vi vidare. Den här dagen betade vi av fyra länder. Tyskland, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Nederländerna for vi igenom på rekordtid, under en timma. På den korta tiden fick jag trots allt en känsla av att städerna och vägarna var mer fräscha än t ex Tyskland!?  Trots den korta färden blev vi ändå tvungna att besöka en rastplats för att gå på  toaletten. De talade begriplig engelska och tog ingen avgift för toalett-besöket. Positivt!
Någon timma senare var det dags för lunch och vi befann oss plötsligt i Belgien. Landgränserna gör verkligen inget väsen av sig. Den enda skillnaden är språket på vägskyltarna.
Namnen på rastplatserna i Belgien och Frankrike börjar med: Aire de. När det blev dags för lunch stannade vi på ett sådant ställe (minns tyvärr inte namnet), men den låg i alla fall i Liége-trakten.
Det var en stor rastplats med stor, nästan överdimensionerad och fräsch matservering. Men även en bensinmack. Restaurangen låg över motorvägen och fönsterna vätte ut mot trafiken. Lite spännande faktiskt.

Maten var traditionell vägkrog, panerat och friterat. Salladen ingick inte i lunchen insåg vi försent, men däremot en efterrätt!? Något som Maken och jag ståndaktigt avstod ifrån den här dagen. Språkförbistringen var hög eftersom vår franska inte är tillräckligt bra.
Att gå på toaletten kostade pengar. Man fick ett kvitto som man kunde få rabatt för i restaurangen eller på macken, beroende på vilken toalett man använde. Man ska med andra ord börja med att gå på toaletten. Bökigt!
Nåväl, vi for vidare mot nästa land: Frankrike, som vi anlände till när det började bli dags för en energi-kick och toalett-besök. Nu var det dags att slå till på en glass för mamma:-)

Det var varmt och fuktigt!
Skönt med en läskande glass.

Nederländerna var lika platt som Tyskland, men när vi körde in i Belgien började det dyka upp och kullar och dalar. Och när vi körde in i Frankrike blev landskapet ännu mer kuperat. Mycket vackert! Och nere i dalarna dök det ofta upp....en betalstation. Att köra på de franska vägarna kostar pengar. Vi blev riktiga experter efter den här veckan på att sakta ned, välja rätt lucka, stoppa in kortet eller ta emot en biljett, som skulle betalas några mil längre bort.

När vi passerat Le Havre och började närma oss Deauville fick vi syn på något vi inte var förberedda på. Broarna som ledde över floden Seine. Pont de Normandie. Herrejösses! Öresundsbron, släng dig i väggen! De var kanske inte lika långa, men höga och branta!
-Oaw! ...och gissa vems tur det var att köra;-)

Framåt sex-tiden rullade vi äntligen in på vårt hotell som vi skulle sova på i tre nätter. Efter att ha kikat runt i lägenheten, som bl a innehöll två balkonger, en till allrummet och en till sovrummet var det dags att svida om och åka ned på stan och äta middag.

Sovrummet med egen balkong.

Vi valde att ta oss ned till strandpromenaden, Boulevard de la Mer, första kvällen. Det blev en dyr middag på Le Ciro's, men det fick det vara värt. Jag fick min bouillabaisse som är ett måste för mig om jag hamnar på en fransk restaurang;-)
Lite förvånade blev vi eftersom de flesta restauranger som låg vid strandpromenaden stängde ungefär vid samma tid som vi anlände, framåt halv åtta. Verkar som om fokus för dem är badande lunchgäster.

Lite kuriosa, vilket jag inte hade en tanke på att fota, var skyltarna med överkryssade män med bar överkropp:-) De var varken välkomna in på restaurangerna eller in i centrala stan! Lite snobbigt, kan tyckas. Men om man kikade på vilka bilar som stod parkerade på gatorna vid de flådiga villorna, kunde man ändå förstå vilken sorts stad vi hamnat i. (Bilarna? Svarta Porschar av SUV-modell).

Kvällen avslutades med strosade längs med strandpromenaden i kvällssolen. Livet är underbart:-)

bila i Europa sommaren 2018: första dagen

Söndagen den 8 juli var det premiär, för alla i familjen, att resa i Europa med bil. Vi var så förväntansfulla! Målet med resan var Normandie och nyckelplatserna för Dagen D, 6 juni 1944.
Vi laddade inför besöken genom att lyssna på en ljudbok i bilen: Cornelius Ryans digra praktverk: den längsta dagen.
Vi hade bokat rum för tre nätter på Pierre et Vacances la Residence du Golf  i Deauville, en dryg timmes bilresa från Omaha Beach Memorial Museum (Saint Laurent-Sur-Mer) Amerikanska krigskyrkogården i Normandie (Colleville-Sur-Mer.) Over Lord Museum (Colville-Sur-Mer) och Pointe du Hoc (Cricqueville-en-Bessin).
Men vi tänkte också titta oss omkring på vägen dit och hem. Tanken var att blåsa ned på två dagar och ta lite mer tid på oss på vägen hem. Mer om det längre fram.

Vi startade klockan 8.00 på söndag morgon. Planen var att hoppa över allt vad färjor heter. Det är skönt att slippa passa tider när det är semester.
Vi valde istället att ta broarna; Öresundsbron, Lilla Bältbron och Stora Bältbron. Nu, i efterhand, känns det som helt rätt beslut. Bro-överfarterna var fantastiska, blå himmel, blått hav och små, små vita, segelbåtar långt nedanför oss. Kändes som om vi svävade omkring bland molnen. Vi räknade med att hinna avverka den första bron innan det var dags för lunch.

Morgonen vi startade vår resa sken solen. Det blev en fin, men varm, dag i bilen.
När vi började närma oss Falkenberg blev det tvärstopp.
- Va! Köer i Sverige!? Att det skulle bli köer i Tyskland, Holland mm hade vi räknat med, men hemma i Sverige? Vi stod stilla tillräckligt länge för att folk skulle börja gå ut ur sina bilar och börja spana i fjärran.
Till slut började trafiken rulla på och vi förstod att det var en olycka som orsakat stoppet. Mina tankar går till de drabbade.
Färden rullade på och till slut nådde vi dagens första stopp, lunchstoppet på dansk mark, strax utanför Köge. Rastplatsen vi stannade till vid heter Karlslunde. Hade vi inte haft matsäck med oss hade vi ätit på vägkrogen som heter Monarch, som finns på 14 olika platser i Danmark.
Här var det lika torrt som i Sverige om inte ännu värre. Vi var inte ensamma på vägarna, men vi hittade ett bord utomhus där vi kunde inta vår medhavda, digra matsäck; pannkakor, köttbullsmackor, ris-i-frutti, yoghurt, bullar och kakor, måltidsdryck och kaffe. Här kunde man även använda toaletterna, utan att betala. Inget man kan ta för givet, tyvärr, när man bilar i Europa. Mer om det senare.

Karlslunde rastplats, Köge, Danmark

Färden rullade på. Tur att det finns några broar som omväxling till det annars så platta odlingsmarkerna.
Framåt eftermiddag körde vi över gränsen till Tyskland. Att köra över gränserna har inte varit så dramatiskt under den här resan. Enda gången de frågat efter våra pass var i Frankrike, på vårt hotell.

Väl på Tysk mark var det dags för intag av energi och toalett-besök. Vi stannade till vid ett Raststätte i Alt Duvenstedt (enkla serveringar med ok toaletter.)
 Jag hade packat ned en toa-rulle (hade hört en del hårresande historier om rastplatser i Europa. Historier som hade några år på nacken insåg jag när vi nu själva reste omkring.
Toa-rullen blev kvar på hotellet i Frankrike. Kändes onödigt att släpa på den.)

Raststätte Huettener, Alt Duvenstedt,Tyskland

Färden fortsatte genom Tyskland och vi började nu kalkylera kring när och var vi skulle äta middag, men även var vi skulle sova. Det hade varit skönt att få de flesta kör-timmarna bakom oss.
Middags-stoppet blev på MacDonalds på ett Autohof, i Gyhum. (Autohof är en sorts rastplats som innehåller det mesta, tyvärr även spel-hålor och erotisk underhållning:-(

Nu hade vi även bokat vår första hotell-övernattning. Den blev på Hotel Bürgerbräu i Osnabrück. Eftersom vi anlände först klockan halv nio hade personalen redan hunnit gå hem. Men, precis när vi skulle ringa kvälls-numret fick vi instruktion av några andra gäster hur vi skulle komma åt våra nycklar i nyckelskåpet. Nycklar, ja. Vi fick två rum istället för ett familjerum. Det är sådant man får räkna med när man bokar i sista minuten. Men det gick alldeles utmärkt. Vi tog ett barn var och gick mellan våningarna med tandkrämskladdiga tandborstar:-)
Det enda vi saknade den här kvällen var lösenordet till hotellets WiFi:-/ Somliga av oss är närmast beroende av att komma ut på nätet;-)
Det var en sak till jag saknade: en bäddmadrass i dubbelsängen. Jag kände resårerna alltför tydligt genom underlakanet. Men, efter en hel dag i bilen gick förvånansvärt bra att somna.
Hotellfönstren var utrustade med bra solskydd och vädringsluckor. Vi sov med öppna luckor hela natten, skönt!

Hotel Bürgerbräu, Osnabrück, Tyskland

Frukosten serverades på första våningen. Den smakade alldeles utmärkt! Väldigt mysigt frukostrum med ting från 90-talet såsom trätulpaner och andra musée-föremål;-) Det enda jag saknade var svensk, naturell yoghurt;-)
När vi checkade ut insåg jag att alla tyskar inte talar engelska, inte ens de som är jämnåriga med oss 70-talister!? Men, det gick alldeles utmärkt att förstå varandra ändå. Jag talade engelska/svenska och hotell-ägaren? talade tyska:-)