bila i Europa sommaren 2018 bil-problem

Efter en fin frukost på hotel Residence i Bremen körde vi hemåt, mot Sverige! Den tidiga morgonen bjöd på mulet väder och lite regnstänk. Efter Hamburg började köerna:-/ De där köerna som vi hört talas om men sluppit under i stort sett hela resan (förutom olyckan utanför Falkenberg, då).

Vi tog en kort paus eftersom undertecknad behövde gå på toaletten. Vi stannade på en parkeringsplats med toaletter, inget mer. Inget roligt ställe. Långa köer och ett väldigt stressigt pipande när toaletten blev ledig, innan nästa person hann in och låsa om sig. Detta var tydligen en varningssignal för att den automatiska städningen snart skulle sätta igång. Gissar att man inte vill vara där inne då :-(
Mot all förmodan hade de faktiskt toapapper.

När vi swischat förbi Danska gränsen, där en tulltjänstekvinna stod och viftade förbi oss, stannade vi vid första bästa matställe (Info Teria) för att äta lunch. Skulle vi inte gjort! De tar betalt för toalettbesöken och maten är verkligen enklaste gatuköksmat.

Vi for vidare. När vi kom längre in i Danmark dök solen upp och det blev varmt! Ungefär i samma veva inträffade en trafikolycka. Den här gången var vi nog ganska nära eftersom vi blev omkörda av räddningsledarbilen, en stund senare for det även förbi brandbilar, men ingen ambulans vad jag kan minnas!? Vi stod där, i värmen ett bra tag, folk hann ut ur sina bilar, några vågade tom uträtta sina behov bakom buskarna. Till slut kunde vi starta motorn och köra vidare och då! Brötade bilen värre än någonsin:-( När vi kommit över på Fyn och började närma oss Odense, vågade vi inte köra längre.

Vi körde av motorvägen, in i vägkanten, i skuggan och ringde på hjälp. Det tog sin lilla tid. Vi hann att köra in på en rastplats några hundra meter bort för att fortsätta att vänta och ringa nästa hjälp-instans. Efter cirka en och en halv timme kom det en bärgare, som lyckats hitta oss, trots att vi flyttat på oss och samtidigt som Maken talade med hjälpare nummer 2. Killen i bärgaren, som föredrog att tala engelska, kollade däcken, hissade upp bilen och använde ficklampa. Seriöst! Han konstaterade det vi redan visste. Att det var bromsbeläggen och bromsskivorna på båda framdäcken som var utslitna. (Detta indikerades på instrumentpanelen redan i början av resan, när vi precis kört in i Tyskland. Men vi tyckte att det hade gått bra.)
Maken var dock skeptisk till att det var anledningen till att vi hörde ett sådant högt ljud i bilen.
Killen i bärgaren konstaterade att vi kunde fortsätta att köra trots allt. När vi skulle betala honom hade han problem med nätuppkopplingen på kortläsaren. Efter att ha rådgjort med sin chef beslutades det att vi slapp att betala:-)

Vi körde vidare i maklig takt, 80-90 km/timma. Snabbare gick inte, då hade vi fått en permanent hörselskada:-( Fördelen var att bilen drog mindre bränsle! Innan vi kom fram till Öresundsbron svängde vi in på en större mack och försedde oss med diverse mat som intogs i bilen under färd, för att vi skulle komma fram till vårt natthärbärge.... Vid halv nio-tiden rullade vi nämligen in till våra kompisar i Södra Sandby. De hade förbarmat sig över oss och gav oss välbehövlig sovplats över natten innan vi fortsatte sista biten hem med hörselskydd, av olika slag.

Det var extremt skönt att komma hem. Ingen traditionell "efter-semester-ångest" den här gången:-)

bila i Europa sommaren 2018 Arnhem och Bremen

På den sjätte dagen började resan hemåt, på riktigt. Efter en god frukost på Hotell Cavalier tog vi sikte på Bremen, med ett längre lunch-uppehåll i Arnhem, Nederländerna. I Arnhem finns nämligen ett fint museum som bl a visar hur motståndsmännen och -kvinnorna;-) kämpade mot Tyska ockupationsmakten, med bistånd från de allierade. Även här har man byggt upp tidstrogna miljöer med dockor i tidsenlig klädsel i autentisk miljö och ljud, soldater som ropar kommandon med briserande bomber i bakgrunden. Vi var lite fundersamma hur Yngst skulle klara detta med tanke på att han är väldigt ljudkänslig. Men det var aldrig någon fara, han rycktes med och sprang runt och lekte soldat....
Resan från Brüggge till Arnhem tog även den nästan tre timmar. När vi kom fram till museet bestämde vi oss därför att börja med lunch. Det finns en mycket trevlig restaurang ett stenkast från museet som är inhyst i en gammal herrgård; Hartenstein. Det var nämligen här, i dess källare som motståndsrörelsen möttes och smidde planer under kriget.

Mitt intryck av Nederländerna är mycket positivt. Allt känns väldigt fräscht och välskött. Så även den här staden; Arnhem. Påminde lite om amerikanska villakvarter med mycket och höga träd längs med gatorna med stora och fina hus. En del byggnader såg ut som mini-versioner av Vita Huset, vita stenkolosser med vackra pilastrar vid entrén.

På restaurangens meny var det många olika sorters matiga, smörgåsar, men jag valde en asiatisk kyckling-rätt med ris till. Vi satt utomhus i det vackra och soliga vädret, men i skuggan av de stora träden.

Efter att vi, i vanlig ordning, forsat igenom museet, tre av fyra lider brist på uthållighet. passade vi på att fika på museets café innan vi for vidare. Även caféet var mycket trevligt och vi tog med oss vårt fika till uteplatsen utanför herrgården. I närheten av uteplatsen såg vi en familj med hjortar? i ett angränsande hägn. De hade små, små kid som ängsligt promenerade runt sina föräldrar. Så söta, kan inte ha varit många dagar gamla.

På uteplatsen var det mycket varmt, fick bli snabbfika, besök på toaletten och sedan vidare till Bremen.

Det var när vi startade bilen och vi skulle ge oss iväg som vi för första gången hörde ljudet!

- Oh, no! Är det ljuddämparen? frågade jag oroligt.

- Det är ingen fara, försäkrade Maken. 

Eller hur;-) Sista delen av vår resa, som gick från Skåne, satt vi med hörselskydd allihop. Men, mer om det längre fram...

Efter ytterligare tre timmar anlände vi till Bremen. Vi hade bokat familjerum, trodde vi, på ett hotell med gångavstånd till "gamla stan" Altstadt. När vi kom fram och skulle checka in berättade receptionisten att hon bara såg en bokning för två. Men som tur var hade hon en lägenhet ledig, som vi kunde ta. Den var ganska dyr. Men det var den värd! Sista natten, trodde vi;-) 

Lägenheten (Afrika lodge:-) var jättefräsch och bestod av sovrum, vardagsrum och kök och ett rejält badrum. Parkering på innergården för 10 Euro. Det kändes helt ok. Tryggt och bra:-) 

Hotellet ligger i ett lugnt kvarter, men med järnvägsspåren precis utanför. Vi bodde på tredje våningen, det var rätt varmt, vi hade ett fönster öppet ut mot den lugna gatan, men stördes inte nämnvärt av tågtrafiken. Det fanns öronproppar i badrummet, men dem behövde vi aldrig använda. 

Efter att vi gjort oss hemmastadda promenerade vi ned till Altstadt för att få i oss en sen middag.

För att ta sig ned till den gamla stadskärnan var man tvungen att gå igenom en mindre trevlig del av staden. Kändes slitet. Själva stationsbyggnaden var väldigt stor och pampig, men man fick ta sig över en större trafikerad led och vidare över ett vattendrag innan man kom in i ett trevligare område. 

På vägen hem gick vi genom en park, längs med vatten. Parken kändes inte heller riktigt säker:-/  Men klockan var inte så mycket som tur var och det passerade spårvagnar och folk på cykel i en strid ström.

Middag intog vi till slut på en restaurang på Marktplatz. Ungefär samma standard på maten som i Brügge. Fick intrycket att ölen var det viktigaste, medan maten var utfyllnad. Vi satt utomhus och mitt på torget stod en man och spelade kända gamla slagdängor på synt. När föreställningen var över gick han runt och samlade in pengar. Vi gav bort vårt sista skrammel, för det behövde vi ju inte mer. 

Eller hur;-) Inte visste vi att de skulle ta betalt för att låna ut toaletterna på ett sunkigt rastställe i Danmark dagen därpå:-/

Utsikt från vårt bord, med solparasollerna i fokus;-)

Vi tog en liten tur i området efter maten och hittade de här små vännerna;-)

Och efter ytterligare några 100 meter hittade vi en stadsodling!

bila i Europa sommaren 2018 Brügge, Belgien

Så blev det torsdag och dags att köra norrut, hemåt. När polletten trillat ned ville somliga hem så fort som möjligt;-) Men mamma drog i handbromsen så mycket det gick.
Vi hade funderingar på att stanna till i Dunkerque för att besöka platsen för de allierades långsamma reträtt hösten 1940. Men, vi var tveksamma om det skulle vara värt besväret. Därför beslutade vi oss för att köra direkt till Brügge istället. På så sätt skulle vi få några extra timmar till att upptäcka staden som finns upptagen på Unescos världsarvslista.
Det kändes som ett bra val i efterhand eftersom det fanns mycket fint att se i den här staden.
Vädret var ganska trist när vi körde längs med den franska kusten. Vi for bl a igenom Calais. Härifrån går färjan och tunneln "the chunnel" till England. Här har många flyktingar försökt att ta sig över kanalen på senare år. Något som vi sorgligt nog blev varse när vi fick syn på skyltar som varnade för fotgängare som försökte ta sig över motortrafikleden för att fly till Storbritannien. Jag fick en klump i magen när jag blev uppmärksammad på skillnaden på våra resor. Vår familj som for förbi i vår bil på semester och de stackars människorna som flyr för sina liv i hopp om att hitta en ny plats att leva på genom att springa över en vältrafikerad motorväg på väg till hamnen i Calais.

Lunch blev på en grill-restaurang i utkanten av Calais, strax efter en av avfarterna till motorvägen.
Vi kände oss lite som utbölingar, tror att vi var de enda utlänningarna. Personalen klarade engelskan hjälpligt. Var less på all pommes frites, beställde spagetti med röd pesto och skinka, typ.

När vi närmade oss Brügge hade vädret klarnat upp och humöret förändrades till det bättre, som tur var. GPS:en spelade oss ett spratt när vi skulle köra in i centrum till vårt hotell, som vi bokade tidigare under dagen. Efter att Maken ställt om GPS:en på rätt adress igen, hittade vi fram till hotellet. Då hade vi hunnit snurra runt på de allra minsta gatorna i turiststråken, men den här gången var det Makens tur att manövrera fram:-)
Vi hade problem att hitta någonstans att ställa bilen. När Maken framförde detta till hotellägaren fick han svaret:
- Not my problem!
Ok, så kan man ju också se på det:-/ Ingen vidare service-känsla. Vi fick även betala någon form av turistskatt och den ville han ha betalt i kontanter!? Mystiskt! Men, vi fick möjlighet att ta ut pengarna och betala senare. Vi använder knappt kontanter längre. Av samma man fick vi tipset att alltid ha lite kontanter på fickan.
-Sure, tänkte vi. Det finns väl ingen restaurang i dagens moderna Europa som inte tar kort. Så fel vi hade. Den åsikten kom att kosta oss en massa tid längre fram på kvällen, kan jag meddela.

Nåväl, killarna och jag packade in oss på hotell-rummet under tiden Maken körde iväg för att hitta en parkering. Det tog en liten stund, kom det att visa sig.

Rummet på hotellet låg längst upp, tredje våningen, ingen hiss, trånga, branta trappor. Väl uppe i rummet höll vi på att förgås av värmeslag då solen låg på vårt fönster. Var ingen idé att öppna det innan solen hade gått ned. Fin utsikt hade vi i alla fall, över hustaken. På natten stod fönstren vidöppna. Trots hotellets centrala läge var det väldigt lugnt på natten, som tur var.
Badrummet kändes instoppat i efterhand, där var det ännu sämre luft, fick nästan panikkänslor.
Annars var rummet utrustat med en rejäl dubbelsäng och två enkelsängar. Helt OK.

Utsikten från hotell-fönstret.

Frukosten var helt ok. Frukostrummet måste varit nytt/nyrenoverat. Väldigt fräscht och med stora rutor med utsikt mot teatern som låg mittemot.
Maken kom tillbaka till slut och vi promenerade in mot de centrala delarna. Tog.....ett par minuter:-) Suveränt läge får man säga.
Vi slog till på fika, det var en solig och fin eftermiddag. Maken och jag lyxade till det med apfelstrudel. Killarna valde glass.

Efter fikapausen hamnade vi på ett stort torg.

Där stod det hästar med vagnar. 500:- för en halvtimma. Mamman tog beslutet att satsa. Måste se till att killarna fick något att minnas av den här staden: "det var i Brügge vi åkte häst och vagn, det kommer ni väl ihåg?" :-)

Måste bara ta ut kontanter först;-) 

Det blev en mysig tur genom den gamla staden. Fina hus och söta kanaler. En tur i maklig takt.

Plötsligt skulle hästarna få en paus med mat och vatten. Undertecknad insåg att hon hävt i sig en hel del kaffe till apfelstrudel. Inget annat att göra än att poppa in på en servering och fråga om toaletten.
- Visst, men det kostar. Ok, tillbaka till Maken som hade kontanter.

Kvinnan som körde häst och vagn försökte guida oss på knagglig engelska samtidigt som vi åkte över kullerstenar, gick så där. Det var inte så mycket som fastnade, tyvärr.
Lite shopping hann vi faktiskt med. Vi kikade in i en chokladbutik! Naturligtvis var vi tvungna att köpa med oss någonting. Drog till med tre långa chokladöverdragna marshmellowsstänger med olika smak för 10 Euro.
När vi kom tillbaka till det stora torget var det dags för middag. Vi hamnade till slut på samma lilla torg som vi hade fikat. Vi fick smaka på lokalt öl, men maten var ingen vidare. Jag åt typ "macaroni and cheese".

Lokalt öl serverat i karakteristiskt belgiskt ölglas:-)

Sedan var det det där med betalning då. Började med bärbar kortläsare, fortsatte med kortläsare inne på restaurangen som inte funkade, försökte säkert fyra-fem gånger med två olika kort. Därefter fick Maken i sällskap av Äldst leta reda på en bankomat, igen. Han dröjde väldigt länge, så jag ringde honom. Han hade då provat med tre olika bankomater. Inte bra! Jag gick in och provade med mitt kort. Funkade inte. Till slut startade servitören om terminalen och då....funkade det äntligen!
Ni kan ju gissa hur det såg ut i bank-appen därefter. Alla försök till dragningar blev reserverade. Drygt 700 spänn x ca 8 försök reserverades. Dem gick inte att komma åt på en vecka efteråt. Detta fick jag bittert erfara när vi väl var hemma och jag försökte handla på Kappahl:-(
Blev ett par samtal till banken som kunde hjälpa oss, i viss mån:-/

Åker ni till Belgien? Ta ut kontanter!

bila i Europa sommaren 2018 Honfleur och Deauville

Den fjärde dagen på vår resa, när vi hade ca halva resan bakom oss tänkte vi att vi skulle ta det lite lugnare och inte lägga så många timmar i bilen som de föregående dagarna.
Därför kikade vi på besöksmål på lite närmare avstånd till Deauville. Maken hittade den lilla, söta staden Honfleur, en halvtimmes bilresa från Deauville.
Det visade sig vara ett bra val. Sötare stad får man leta efter.
Tyvärr hade Maken drabbats av nackspärr och jag drog nit-lotten att köra. Eftersom det gick så bra att parkera i Bayeux dagen innan räknade vi med att inte skulle bli några problem att parkera i Honfleur. Så fel vi hade! Staden visade sig var välbesökt av turister. Vi fick känslan av att det kanske pågick någon festival eller liknande. Det vimlade av folk, vi såg karuseller, pariser-hjul och skyltar med texten"festival photo"?! Dessutom var vissa vägar avstängda vilket inte Google maps hade uppfattat. Efter mycket velande vågade vi oss till slut in på en parkering som var försedd med bom. Puh! Gick jättebra! När man körde in fick man en biljett och när man körde ut betalade man med sitt Visa-kort. Inte speciellt dyrt heller, om jag minns rätt;-)
Jag filmade i staden, men tyvärr hittar jag inte filmerna nu:-(

Staden kryllade av vackra blomster-arrangemang.

Vi åt lunch på ett hamburger-hak på en av de välbesökta gatorna, för barnens skull. Jag beställde en chévre-sallad som var över all förväntan. Supergod!

Alldeles för tidigt bad min familj om att få återvända till vårt hotell i Deauville och jag fick vika mig för majoritetsbeslutet. Hade kunnat vandra omkring mycket längre. Men, när vi kom tillbaka bestämde vi att man fick sysselsätta sig med vad man ville resten av eftermiddagen, vilket lede till att jag hamnade på en solsäng vid hotellets pool, mycket angenämt, Yngst spelade PS4, vilket Äldst släpat med sig, utan vår tillåtelse;-/ Äldst offrade sig och tittade på film, på mobilen och min stackars Maken vårdade sin ömma nacke genom att sova.

Mamma-semester vid poolen:-)

På kvällen blev det dags att fira av vistelsen i Deauville med middag på stan. Vi parkerade på en lugn villa-gata varifrån vi promenerade in i de centrala delarna i jakt på en lämplig restaurang. Till slut hamnade vi på ett torg där kvällssolen dröjt sig kvar. I skyn flög skrikande fiskmåsar och på gatan promenerade vilsna fiskmås-ungar;-)

Bröderna var relativt sams och vi fick en väldigt trevlig kväll. Sönerna försökte lära sin mamma olika moves, vilka resulterade i gapflabb med tår-sprut från den arma modern:-)

Deauville är en väldigt fin stad med, i mina ögon, väldigt o-fransk arkitektur?! Men, kanske typiskt Normandisk? har tyvärr inte fördjupat mig i ämnet....